Dagisplats (förlåt, förskoleplats) är sökt, inkomna handlingar behandlade, och dra på trissor... plats erbjuden. Redan tre månader innan inskolningsdags. Undrar hur mycket som kan förklaras av effektiv kommunal förvaltning, och hur mycket som beror på mitt tjatande. Kanske en kombination.
Hur som helst bär det av till avdelningen för en liten förhandstitt i eftermiddag. Som ansvarstagande förälder måste man ju kolla läget innan det tackas ja. Men vad ska man egentligen kolla efter? Uppenbarligen har många otroligt bestämda åsikter om hur det ska vara på dagis. Råden haglar från traktens parenteser om vilket dagis som är bäst, och vilket man verkligen inte bör sätta sina ungar i. Det mystiska är att det inte går att se något mönster i den bild som ges. Det som upplevts som pest och pina för en, är himmelriket för en annan.
Personligen tror jag inte att det spelar så stor roll. Ungar kommer och går på ett dagis, så det går inte att spana efter bråkstakar. De kan vara borta efter sommaren, eller tillkomna. Visst hade det varit käckt med några grabbar i personalen, men ger man sig inte föränn ungen har en plats på sådant dagis... ja då får jag nog se till att själv söka anställning där! Personalen bör ju vara trevlig och käck, men det tror jag alla är under den där halvtimmen jag är på plats. Och inte ens Bodström ger väl mig tillåtelse att bugga stället?
Hur det än blir, blir det nog bra. Jag gillar dagis. Jag gillar att grabben får träffa lite fler ungar än de jag tvingar ihop med honom med. Jag gillar att vi föräldrar (speciellt morsan) kan komma igång med jobbet igen. På riktigt. Jag gillar att han kommer att tvingas sluta med burkmat när mamma och pappa inte orkar. Jag gillar att få titta i killens fack när man hämtar och jag gillar att jag snart kommer få skäll för att han inte har extra uppsättning sockiplast i skåpet.
Jag gillar dock inte att jag snart inte längre kan kontrollera hans hockeysympatier. Det finns en uppenbar risk för att de andra ungarna kan ha dåligt inflytande, Frölundainflytande.