John Blund

Här läser troligen ingen längre... kände dock bara ett starkt behov av att skriva av mig lite kort. Har just gråtit mig igenom avslutningen av Goodbye Lenin. Ensam i huset en kväll till, utan fru och ungar. En känsla jag inte haft sedan jag var 8 år på fotbollsläger. Saknade morsan och farsan så att det gjorde ont. Tiggde på telefon att de skulle komma upp till Gräsmark och hämta mig, utan framgång. Allt kändes skit och man var ensamast i världen.

Så känner jag nu!