Allt gott har ett slut, så även pappaledigheten. Det sista kapitlet i Farsan Baloos pappaledighetsblogg skrivs. Till slut blev de 139. Inledningsvis duggade de nya inläggen tätt. Den senaste månaden har det dock varit magrare med uppdaterandet. Sommartid är nämligen utetid. Detta gäller i synnerhet om man är en överaktiv ettochetthalvtåring.

Jag måste ta mig en funderare angående eventuell fortsättning. Kanske lever nuvarande blogg vidare med mer sporadiskt uppdaterande. Det har varit lite för kul för att sluta helt. Kanske lever den upp igen till hösten. Något säger mig att det även i fortsättningen kommer att finnas intressanta frågor att dryfta.

Via bloggen har jag fått lite olika erbjudanden om att ställa upp i andra samanhang. Kul, men inget som varit värt att ge upp anonymiteten för. Det bevisar dock att bloggning är ett oslagbart redskap för att nå ut med ett budskap, utan några som helst krav på resurser. Jag hoppas att någon nappat på mitt.

Föräldraledigheten har ytterligare stärkt mig i övertygelsen om att pappor behövs i hemmet. Att vi har ett ansvar mot våra barn, deras mammor, samhället och inte minst oss själva. Ett ansvar att bryta könsmönstren. Ett ansvar att inte bara vara pappor utan att vara föräldrar. Att vara förälder än könslöst. Att vara förälder är att bry sig. Att vara förälder är att vara SOLIDARISKT ansvarig för hela familjen. Vem som helst kan bli pappa. Det är bara att stoppa in den. Att vara förälder kräver mycket mer än så.

Om 4 timmar jobbar jag formellt heltid igen. Om 2 dagar och 4 timmar börjar sommarlovet. Har således lite svårt att tycka synd om mig själv. Att föräldraledighetslovfuska är en möjlighet vi lärare delar med riksdagsmän och kvinnor. Samtidigt som den är svårmotiverad är den svår att inskränka. Jag klagar inte.

Nu ska jag ut i trädgården och fortsätta sandlådegrävandet. Det är mystiskt med husrelaterat arbete. När jordgubbslandet var klart skulle vi helt plötsligt ha ett staket. När sista spiken i det var inslagen hade helt plötsligt behovet av en spalje blivit okontrollerbart och tvingade mig till brådskande aktion. När den spikats var det dags för sandlådan. Vad kommer sen...

Här slutar det för den här gången. Väl mött!