Så är det åter igen dags att begå bloggosfäriskt självmord. Men efter en timmes "Debatt" måste jag få avreagera mig lite. Jag kan nämligen för min värld inte förstå det här med folks rädsla för feminism och den feministiska rörelsen.

Denna oförmåga att erkänna att det faktiskt finns strukturer i samhället som gör att jag som man tjänar mer än min fru. Trots att vi gör samma jobb. Eller snarare trots att hon jobbar mycket mer än mig. Som gör att det är högst otroligt att hon någonsin kommer att våldta mig eller slå mig eller lille Baloo. Men som statistiskt bevisat gör att jag mycket väl kan komma att göra detsamma mot henne eller mot min son. Som gör att den där lille grabben som ligger i sängen och sover så sött löper en mycket större risk att någon gång hamna i fängelse än om han varit en liten hon. O.s.v. i oändligheten. Det finns ett strukturellt förtryck av kvinnor i samhället. Och det är vi män som står för det. Om detta kan inte råda några som helst tvivel.

I kommunalvalet tänker jag rösta på mig själv, men fan vet om inte Gudrun kommer att hinna vinna över mig. Vänsterprojekt eller inte. Någon måste våga säga som det är!

Otto: Skit i att kommentera. Vi tycker helt enkelt olika. Inget nytt under solen.

Förresten bor de där skatorna i mitt träd igen.