Google

torsdag, mars 02, 2006

Det där med kläder är lustigt. Inte att handla dem, sådan ger bara olustkänslor. Men när den lille ska kläs på avslöjas med all önskvärd tydlighet att mamma och pappa Baloo har två vitt skilda ideologier vad gäller barnkläder och att de ska matcha. Jag står för det konstnärliga, nyskapande och praktiska tänkandet medan kvinnan i förhållandet är mer konservativ, tråkig och fast i gamla föreställningar om giltiga färgkombinationer. Det är i alla fall så jag ser på det.

Mamma Baloo tycks se saken ur ett annat, naturligtvis felaktigt, perspektiv. Hon hävdar att jag helt enkelt skiter i hur min son ser ut, och att det är något jag gör bäst i att förändra. Illa kvickt!

Allvarligt. Vad gör det om en ettåring har blå byxor och brun tröja. Visst, det finns färger som passar bättre ihop, men han lider ju inte av det. Och det kanske är snyggare att ha hängslebyxorna innanför fleecetröjan, men när bara brallorna ska av på biblan blir det onödigt mycket bök att ha dem under tröjan. Jag gör tydligen fel enligt konstens alla regler om barnpåklädande, men det ger jag blanka fan i. Grabben är ett år. ETT ÅR! Varför skulle han bry sig.

Är det inte snarare så att det finns en pedagogisk vinst i att inte tuta i honom att det finns ett rätt och fel när det gäller sina egna och andras kläder. Att folk får se ut hur de vill och att det som är snyggt för honom kanske är fult för någon annan. Jag vill till och med gå så långt att jag gör grabben en tjänst som låter honom springa i trapporna på domus med tomtebyxlångkallingar och orange jacka. Det är ju döfräckt!

När det kommer till kritan handlar det förstås enbart om lathet. Varför ska man leta upp något som passar till den rötvitrutiga långärmade skjortan när hans häftiga mysbyxor redan ligger framme? Jag fattar inte. Han är ju bara ett år!

9 Comments:

Blogger Gustaf said...

Det där med tomtebyxkallingar och orange jacka har ju en annan stor fördel. Barn är små, då måste alla vuxna se dem när de kommer springande. Förutsättningarna för det är ju bättre med de där kläderna.

Så kör på, han kommer bli man med en skön inställning till färger...

2:01 em  
Blogger Alex said...

haha Bill kläs i alla de möjliga färgkombinationer. Randigt med randigt, rutigt med prickigt. Sånt gillar jag. Det ska inte riktigt matcha. Om han matchar måste jag genast ändra det. Han ser så vanlig ut då. Så töntig är jag. haha.

3:02 em  
Blogger The Female Dinousaur said...

Det är trist med färgmatchade barn! Leve mångfalden. :-)

1:58 fm  
Blogger dixi said...

Jo det där konservativa klädsmaken fick jag släppa ganska snabbt. Ambitionerna fanns, men då jag insåg att det tog alldeles förmycket dyrbar tid till att leta,organisera och klä på barnen.
Jag ville ju att alla tre skulle matcha varandra.
men men, som tur är jag ju människa som vill och kan förändras.
Sen jag började ha alla tre på ute dagis, var det bara på med de mest oömma plagg de hade oberoende av färg och snitt :)

2:00 fm  
Blogger Farsan_Baloo said...

Vilket helhjärtat stöd för Baloos linje. Härliga ord att få pränta in i damens medvetande. Dock behövs inte det då hon avslöjat mig och mitt bloggande. Numer är således inte Baloo helt anonym.

8:58 fm  
Anonymous Anonym said...

Du har så rätt.
Nyskapande och konstnärligt är bra.
Jag låter mina barn välja kläder själv, det är skoj !
Jag håller på dig.

12:21 em  
Anonymous Anonym said...

Blått och brunt är ju SNYGGT ihop! Jag håller med dig i dina argument för övrigt. Och det finns inga färger som "skär sig" i ALLAS ögon.

11:57 fm  
Blogger otto said...

Jag har hört att baloo inte är lika liberal när det är HV71-mössa som är det icke matchande plagget.
Kan det stämma?

7:57 fm  
Blogger Farsan_Baloo said...

Det är tydligt att vi har råttor i fortet. Men visst Otto. Jag erkänner att det inte blir tal om att låta grabben synas i något så opassande som en HV mössa.

9:22 fm  

Skicka en kommentar

<< Home