Hmmm, känner att det börjar bli lite väl personligt här på bloggen. Kanske läge att försöka komma tillbaka på ursprungsspåret igen, vilket det nu var. Just ja, att vurma för pappaledighet och jämna ut styrkorna bland mamma och pappabloggare (fick tjuvtitta). Jag vet väl att jag inte helt lyckats med mina abitioner men tydligt är att bloggskrivandet är för roligt och utmanande för att jag endast skall kunna hålla mig till pappasnack. Då och då försöker jag i alla fall sticka emellan med lite farsafunderingar, och detta är en sådan gång.

Det handlar om dagis... (jag vet att man inte får säga dagis, men ordet är så positivt laddat för mig att jag inte tänker byta till förskola. )

Jag tycker att det är fantastiskt att kommunen kan ha så lätt att ge hundratals familjer bygglov, samtidigt som man har så svårt att skrapa ihop pengar till nya dagisplatser. Strategin verkar vara att varje barn skall få vänta maximala 4 månader och sedan placeras ut så långt ifrån hemmet som möjligt. Helfestligt att åka 2 mil i en riktning för att sedan vända och åka fyra i den andra, varje morgon och eftermiddag.

Alternativet är att få tag i en dagmamma, men jag känner mig skeptisk till den idén. Att lämna min mest älskade lille baloo i en enda persons ansvar känns helt enkelt för riskabelt. Innerst inne är jag säker på att 99,99 procent av alla dagmammor är oerhört seriösa och att deras barn kanske till och med utvecklas bättre än de som går på vanligt dagis. Men, den där lilla gnuttan oro finns ändå där.

Då återstår två alternativ. Det ena, att någon av oss stannar hemma med killen, blir inte aktuellt då sådana resurser inte finns i familjen Baloo. Det andra alternativet är att starta ett eget föräldrakooperativ. Egentligen är jag inte alls främmande inför den möjligheten. Ungar finns det ju gott om, och engagerade föräldrar borde man kunna skrapa ihop bland alla medelklassvenssons som kommer flytta till orten inom kort.

Jag är dock medveten om att farsan Baloo är betydligt bättre på att dra igång saker än att slutföra dem. Och troligen krävs det en massa arbete innan skolverket ens funderar över att ge tillstånd att sätta igång. Min son lär vara i högstadieåldern innan dagiset är igång, vilket inte behöver vara helt fel med tanke på hur svårt det kan vara att fixa prao-plats.

Jag är dock driftig, kan tala för mig, och har erfarenhet av att jobba på ett föräldrakooperativ. Inom skolans verksamhet visserligen, men strukturen torde vara densamma.

Om någon av mina futtiga läsare har erfarenhet av föräldrakooperativt driva förskolor är jag tacksam för synpunkter och ideér.