Visst är det sött att se en rink full av svenska silvermedaljörer, och kanadensiska guldmedaljörer, tillsammans med sina barn. Visst är det härligt att höra intervjuer med curlingsegrarinnornas knottar där de står och frossar vid plockbufeén på banketten. Men, har ni någonsin sett manliga idrottare fira sina segrar tillsammans med familjen? Det närmaste jag har komma ihåg är gårdagens kanadensiska curlingsegrares telefonsamtal till sin mamma direkt efter att segern säkrats.

Jag har själv haft den stora lyckan att för några år sedan vara med på de lila kaffebönornas guldbankett, men jag kan inte erinra mig att det fanns några barn där. Visserligen är mina minnen något grumliga eftersom drickat var gratis, men så illa att jag skulle glömt sällskapet han det aldrig bli.

Min ödmjuka uppmaning till hockeyherrarna, vilka naturligtvis alla är trogra baloobloggsläsare, är att de plockar ner sina ungar på isen efter att de krossat finnarna imorgon. Jag är inte helt insatt i grabbarnas familjesituation men de flesta torde väl ha ynglat av sig redan, då de är i slutet av sin karriär och har lämnat hotellgruppsexlekar bakom sig för länge sedan. Eller?

Ta tillfället i akt att visa oss hockeyspelarmoralskritiker att ni kan vara goda föredömen också.