Läste i oberoende fascistiska Nya Wermlandstidningen att Värmlands invånarantal minskar för varje år som går. Uppenbarligen är det inte bara jag som sviker.

Under helgens besök i solstaden fick jag vid ett flertal tillfällen se effekterna av utflyttningen. Det är ju helt tomt utomhus nu för tiden.

Allvarligt, kan det verkligen vara så att alla i åldern 0-50 sitter framför teven eller datorn, dygnet runt? Detta trots att vädret är kanon, skidspåren gnistrande, pulkabackarna mjuka och isbanan nyspolad. Under en timmes pulkafärd med lillbaloo, genom ett relativt stort villaområde, tror jag inte att vi mötte mer än 10 personer. Alla i övre medelåldern, de flesta med hund. Inte en kastad snöboll eller välriktat slagskott så långt ögat nådde.

För 20 år sedan, när jag var som mest aktivt lekande, sprudlade grannskapet av stojande ungar. Hockeymatchen pågick kontinuerligt under dygnets alla ljusa timmar. Spelarna kom och gick, men något avbrott gjordes inte. Backarna, som så här i efterhand inte känns så där farligt branta som jag minns dem, var fullsatta med trickskidande, roskindade, barn. Föräldrarna stog bredvid med chokladfyllda termosar och nybredda prickikorvsmörgåsar. Man blev blöt in på kallingarna och gick ständigt runt med blåslagna knän, men vem brydde sig om sådant när snön var så där perfekt för hoppbyggning.

En snabb undersökning av områdets upplogade snöberg gav det föga smickrande resultatet NOLL (0) snögrottor! 2 timmar senare fanns i alla fall en. Det kan inte finnas mycket roligare sysselsättning än att karva snygga rum, och göra trånga krypgångar, under en meter tätt packad snö.

Ofarligt? Kanske inte. Men väldigt kul. Jag rekomenderar er att utnyttja den sällsynta snövintern. Fram med en stor trädgårdsspade, leta upp en sliten filt att ha under knäna och ta sedan närmaste snöhög i besittning. Grannarna må titta lite undrande på er, men det gör ju bara situationen ännu mer munter.

Jag är ju själv ingen större förebild för min son. Datorfläkten går ständigt på högvarv och jag har inte missat många av Pejjas felriktade curlingstenar. Men, nu ska det bli ändring på det. Det är banne mig dags att ta lite seriöst vuxenansvar och om det innebär att åka pulka lite oftare, ta en skidtur då och då och spika ihop ett hockeymål till granngrabbarna känns det som att man kommer ganska lindrigt undan.