Jag börjar ana en viss irritation i bloggsamhället över fenomenet "pappabloggare" och att vi lättare får uppmärksamhet över det vi skriver än vad mammorna får (läs exempelvis här). Detta stämmer naturligtvis och jag får be alla som läst det jag plitat ner, och gillat det, om ursäkt. I själva verket är jag en alldaglig jävel och inget att bokmärka. Surfa upp närmaste morsa och låt henne ta min plats i er favoritlista :)
Är du fortfarande kvar? Ok, lova bara att i fortsättning vara mer kritisk och ifrågasättande när du tittar in här. Jag är en s.k. pappabloggare och det är dags att du, och resten av landets alla internetanvändare slutar att stryka oss medhårs. Jag är dessutom en stor fet Björn, så det blir extra skönt att slippa rykta mig!
En annorlunda inledning på dagens blogg kräver ett annorlunda tema på fortsättningen. Så blir dock inte fallet. Jag fortsätter istället att " göra en vansinnigt stor grej över mina ynka månaders föräldraledighet".
Tänker fundera lite över det här med risk och säkerhet i hemmet. Efter lite efterforskningar på nätet har jag klurat ut att hus ska barnsäkras och att det innebär att skruva fast lite barnlås i medicinskåp och liknande tekniska lösningar. Ingenstans hittar jag dock råd för hur man kan ersätta ännu farligare saker, som sängar, stolar, skrivbord, toaletter och kistor.
Finns det något att klättra upp på ska det nämligen klättras. Vår snyltgäst har ett ganska outvecklat säkerhetstänkande och ser inga faror i att hoppa på databordet eller klättra från toalett till handfat. Hur han tar sig upp är oftast höljt i dunkel. Den feedback han får av ett fritt fall ner på golvet ger ingen långvarit effekt. Några tårar och sedan skall han upp igen.
Det här kan tyckas sött och spralligt, men det ger upphov till en eskalerande oro i takt med att han når högre och högre höjder. Varken morsan eller farsan Baloo har några funderingar på att hålla stenkoll på ungen 24 timmar om dygnet, eller sätta honom i koppel bundet till spjälsängen. Detta är, förutom att ta bort allt upp till en och en halv meters höjd, dock det enda som kan tänkas råda bot på problemet.
De råd som nära släktingar med egen barnuppfostranserfarenhet ger oss är att låta grabben ramla och hoppas att han till slut inser det obekväma i att falla. Att falla hör nära samman med att klättra vilket han då skulle sluta med. Ett typiskt farmorråd och kanske orsaken till att farsan Baloo inte är den skarpast slipade kniven i lådan.
Ett annat tips vi fått är att skälla ut knodden när han börjar klättra på omgivningen. Kanske ett bra sätt att få andra ungar på bättre tankar, men ett riktigt sopigt tips för oss. Arga människor är nämligen det roligaste den lille vet.
Är du fortfarande kvar? Ok, lova bara att i fortsättning vara mer kritisk och ifrågasättande när du tittar in här. Jag är en s.k. pappabloggare och det är dags att du, och resten av landets alla internetanvändare slutar att stryka oss medhårs. Jag är dessutom en stor fet Björn, så det blir extra skönt att slippa rykta mig!
En annorlunda inledning på dagens blogg kräver ett annorlunda tema på fortsättningen. Så blir dock inte fallet. Jag fortsätter istället att " göra en vansinnigt stor grej över mina ynka månaders föräldraledighet".
Tänker fundera lite över det här med risk och säkerhet i hemmet. Efter lite efterforskningar på nätet har jag klurat ut att hus ska barnsäkras och att det innebär att skruva fast lite barnlås i medicinskåp och liknande tekniska lösningar. Ingenstans hittar jag dock råd för hur man kan ersätta ännu farligare saker, som sängar, stolar, skrivbord, toaletter och kistor.
Finns det något att klättra upp på ska det nämligen klättras. Vår snyltgäst har ett ganska outvecklat säkerhetstänkande och ser inga faror i att hoppa på databordet eller klättra från toalett till handfat. Hur han tar sig upp är oftast höljt i dunkel. Den feedback han får av ett fritt fall ner på golvet ger ingen långvarit effekt. Några tårar och sedan skall han upp igen.
Det här kan tyckas sött och spralligt, men det ger upphov till en eskalerande oro i takt med att han når högre och högre höjder. Varken morsan eller farsan Baloo har några funderingar på att hålla stenkoll på ungen 24 timmar om dygnet, eller sätta honom i koppel bundet till spjälsängen. Detta är, förutom att ta bort allt upp till en och en halv meters höjd, dock det enda som kan tänkas råda bot på problemet.
De råd som nära släktingar med egen barnuppfostranserfarenhet ger oss är att låta grabben ramla och hoppas att han till slut inser det obekväma i att falla. Att falla hör nära samman med att klättra vilket han då skulle sluta med. Ett typiskt farmorråd och kanske orsaken till att farsan Baloo inte är den skarpast slipade kniven i lådan.
Ett annat tips vi fått är att skälla ut knodden när han börjar klättra på omgivningen. Kanske ett bra sätt att få andra ungar på bättre tankar, men ett riktigt sopigt tips för oss. Arga människor är nämligen det roligaste den lille vet.
posted by Farsan_Baloo at 9:21 fm
11 Comments:
Anledningen till varför pappabloggare får stor uppmärksamhet (förutom att ni är få) är troligen för att det är väldigt intessant för oss mammor (bl.a) att få en inblick i er syn på faderskapet mm.
Jag lusläser tankar och funderingar kring förälderskap men hoppar inlägg om sport osv.
Jag skiter i om folk är hemma- eller bortaföräldrar eller ickeföräldrar som jag själv. Jag läser bara om det roar mej. Punkt. : )
Jag är gudmor till en pojke som lyckats spola ner ett lakan och två örngott, och det var bara tur att hans moder han små flinka fingrar och lyckades dra loss dem ur det krökta röret.
Han älskar att tvätta.
Ibland laddar han och startar tvättmaskinen med mobiltelefoner och andra saker som han tycker behöver lite extra omvårdnad.
Apropå hur dyrt det är att ha barn... : )
Kistor?? Har du redan snickrat färdig din egen kista?? Hursomhelst borde en vanlig dörr-/lådspärr funka även på kistlocket. Mkt impad av din framförhållning! Obs, kanske bra om du tar bort spärren innan du/någon ska lägga dig i kistan för sista gången.
Håller med en av ovanstående talare om att det är kul att läsa pappa bloggare, det ju inte allt för ofta man får en inblick i pappors liv. Fortsätt skriva jag lär läsa.
Pernilla
Sätt på lilla baloo en störtkruka !
När min son gör något livsfarligt, typ står på teven, blir jag arg och säger åt honom med min strängaste röst. Precis som jag gör när han sliter, drar, river, biter, slår ect ect. Det är min första, spontana reaktion. De som inte skäller på sina barn, de som har tålamod ja. HUR GÖR NI? Tänkte på Maria som skrev att det låter urkorkat att skälla på småbarn som upptäcker världen.
Jag tänker också på vad Maria sa om att det låter urkorkat att skälla på småbarn som upptäcker världen...och håller med Alexandra.
Barn hör om mamma/pappa inte gillar att man klättrar på teven även om mamma/pappa så säger att det är "himla underbart att beben klättar på teven" med den mildaste ljuvligaste rösten.
Det enda som händer då, alltså om man inte "skäller", är att barnet blir helt fövirrat för att föräldern säger en sak med munnen men något helt annat med hela kroppen och känslorna.
I stort sätt alla jag känner, har läst om, har hört talas om och inklusive mig själv har använt sig av metoden: Nej, nej, nej, nej...och så vidare ungefär 37568 gånger.
Till slut lär sig barnet att inte klättra överallt jämt och ständigt (till och med mitt eget barn med adhd och andra konstigheter har lärt sig, litegrann åtminstone).
Och förhoppningsvis lär de sig detta utan att slå upp skallen.
Fast de flesta barn ramlar och slår sig, men jag tror inte de tar nån lärdom av det i första taget.
Jag menar, gör vi det själva som vuxna?
För övrigt tycker jag att det är svårt att använda ordet skälla ut, det ordet kan vara väldigt laddat.
Ursäkta att jag skrev så långt!
Be aldrig om ursäkt för långa kommentarer. De är roligare än korta och framför allt än inga alls.
Tror inte heller på det där att skälla på barn. Varken hemma eller i skolan. Som lång man med skäggstubb är det sällan det behövs. Ungarna är redan satta i skräck :)
Sedan är ju att skälla och att vara bestämd inte samma sak.
Det har du helt rätt i. Det var nog inte skälla jag menade, utan just att vara bestämd.
Det tycker jag man ska vara som förälder.
Man kan ju använda hjälm också, fast det blir svettigt.
Jag läser enbart det som intresserar mig..
Sen spelar det ingen roll för mig vilket kön bloggaren har!
Men som flera har nämnt här, är det intressant att läsa om vad som rör sig i huvudet hos en man/pappa.
Vad det sen gäller barnuppfostran.. Tips och råd i all ära.. De kan man visserligen beakta, kanske plocka ut lite av gobitarna men hitta en egen hemmasfär är ändå bäst. Inte menar jag att skälla/aga är positivt - tvärtom! Det finns så mycket info i hur man alternativt kan göra idag, så nåt borde ju passa någon..
Haha, min stora pojke (21 månader ung ;-)) tycker också att det är superskoj när man "skäller" på honom.
Vi kan ju ta exemplet när han snodde fjärrkontrollen till tv:n och var en hårsmån från att slänga ner den i ett glas saft *s* Givetvis blev jag arg och inte resulterade det i att han slutade ta fjärren......nänä, han tar den så fort han får tillfälle och säger "mamma arg hahahahaha"
Kanske ska tillägga att exemplet utspelade sig för sådär 7-8 månader sedan....han har ett väldigt bra minne den killen :-D
Skicka en kommentar
<< Home