Kikar in på bloggtoppen och upptäcker till min fasa att farsan Baloos blog, efter inledande avancemang i listan, nu har planat ut betänkligt. En 347:e plats är inte direkt något man ringer morsan och skryter om. Inte heller att jag, sett till antal besökare, erbjuder ynka en procent av Linda Skugges underhållningsvärde. Siffror som med all tydlighet borde övertyga även den störste optimist om att det är dags att ge upp projektet.

Men, då optimismen inte längre lyckas driva den tunge björnen framåt tar andra krafter över, dumheten! Likt den stympade riddaren i Monty Pythons jakt efter den försvunna gralen vägrar jag erkänna mig förlorad, trots att alla tecken tyder på att den nyss hemlige för alltid krossat mig. Med det gamla gymnasiemantrat "hellre många sidor än bra" i bakhuvudet ger jag mig åter in i kampen om läsarna. Det är inte över förän den feta björnen sjunger...

... Vilket dock skulle innebära att det är just över. Inte ett öga var tort när jag med klar stämma tog jag mig igenom alla öppna förskolans barnvisor. Jag satte de svåra verserna i "en liten båt" och lyckades mirakulöst fingra rätt i "imse vimse spindel". På det hela taget var besöket en stor succé. Fikat var gott, leksakerna många, humöret på lillen på topp och jag var inte ensam Homo sapiens penisus. När gudshyllningen slutligen kom höll vi dock båda tyst och tittade ner i golvet. Jag hade föredragit en förskola i kommunalt regi, men där sådan olönsam verksamhet kan ju inte staten stå för.

Här hade jag tänkt komma med något genomtänkt och välformulerat, högljudda protester från barnsängen ges dock företräde. Lovar bot och bättring till kvällen!

Kort hinner jag dock med en befogad ursäkt till hemlig. Du skriver bra och har kloka värderingar, men jag förstår inte alltid vad som skiljer de få men lyckosamma mot de många utanför rampljuset. Troligen handlar det dock bara om avundsjuka från Baloos sida...