Efter att ha följt CP Pappans reaktioner på Skugges idiotlänk, och hennes oförmåga att inse sitt misstag känns det rätt att avbryta föräldrabloggandet för lite allmäna funderingar kring rätt och fel på Internet. Vilket ansvar har jag egentligen som bloggare inför mina läsare. I Baloos fall känns diskusionen kanske futtig då man väl med rätta kan påstå att jag är relativt marginaliserad, men i takt med bloggandets ökade popularitet har de mest besökta fått ett reellt inflytande. Hemliga Pappan, Robert Laul och Linda Skugge har snart större läsekrets än många etablerade tidningar (ok, kanske en knapp överdrift).

Jag är inte alls insatt i det juridiska läget och vad som gäller för bloggning och exempelvis hets mot folkgrupp. Men, jag kan inte tänka mig annat än att reglerna är desamma som för tidningar. Vad lagtexten säger, och vad vi läsare har för moraliska värderingar behöver dock inte samanfalla. För att inte bloggandet skall urarta till lunarstormnivå tror jag att det är oerhört viktigt att vi regelbunda (ser mig numer som sådan) bloggförfattare gör allt vi kan för att hålla en hög nivå i vårat skrivande OCH läsande. Att vi är försiktiga med personangrepp i inlägg och kommentarer och att vi respekterar våra medmänniskors rätt till en avvikande åsikt än oss själva.

Efter en månads aktivitet är jag förvånad och imponerad över den respons jag fått. Inte att var och varannan besökare knäböjer, prisar mig och lyfter mig mot himmelska höjder, för så är tyvärr inte fallet, utan för att jag inte behövt ta bort en enda oseriös, eller onödigt elak, kommentar. Jag har besökt en hel mängd andra bloggar och detsamma gäller där, med några få undantag.

Vore det inte trevligt om det kunde få fortsätta vara på det sättet?

Tryckfrihet och åsiktsfrihet i all ära. Befarar man att någon kan komma att bli sårad av det man skriver om, eller sättet man skriver det på, så bör man inte publicera det. Det är fullt möjligt att göra sin röst hörd utan personangrepp och utan att medvetet trampa andra på tårna.

Att utgå från sin egen förmåga att hantera personangrepp och sedan anpassa sitt språkbruk efter den nivån fungerar bra i verkliga livet, där man kan ändra sitt bemötande av andra efter hur de reagerar på det man säger, och hur man säger det. I den opersonliga bloggvärlden går det inte att göra på det sättet. Här måste vi ta hänsyn till att alla läsare inte har samma toleransnivå som oss själva. Att andra kan ha varit med om upplevelser som gör att de ser på saker på helt annat sätt än oss och reagerar starkt på något vi kan skämta åt.

Jag menar inte att bloggandet skall vara ett stort kramkalas, en orgie i samtycke eller endast mjuka moln och Philadelfiaost. Jag menar däremot att vi alla har ett ansvar att bevara det positiva bloggklimat som i alla fall jag upplever att vi har. Och Linda, att det minsta vi kan göra för att hålla Hyenorna borta är att inte göra reklam för bloggare som uppenbarligen endast är ute efter att göra sig ett namn genom att trycka ner andra.