Ta dig i akt kvinna, den manliga revolutionen har börjat. Vi män har länge härskat i offentligheten, nu skall även den privata sfären bli maskulin. Tiden inne för maktövertagandet och den första striden utkämpas i öppna förskolan.

Nej, inte direkt... Inte alls faktiskt. Efter mitt andra möte med institutionen går det att dra vissa slutsatser.

1. Det är inte bara mitt barn som är kul att umgås med. Även lek med andras ungar kan vara riktigt givande.
2. Mitt eget barn trivs som fisken i vattnet bland alla andra barn.
3. Jag har inget som helst gemensamt med väldigt många människor och öppna förskolebesökarna tillhör ytterligheten av denna majoritet. Kort sagt, jag vet inte vad jag ska prata med dem om. Således blir punkt ett och två helt avgörande för eventuell fortsättning av måndagsbesöken.

Det är på intet sätt så att morsorna inte släpper in mig i gemenskapen eller är annat än väldigt trevliga och tillmötesgående. Jag har bara så svårt att följa med i alla diskussioner om leksaker, blöjor, grannar och tv-program. Mitt i samtalen inser jag att vi pratar om helt olika saker, även fast vi pratar om samma ämne.

Jag varken vill eller orkar gå in på djupet om vilken tröjstorlek som passar en tvåårig tjej bäst eller var man kan hitta de billigaste barnkläderna. Jag vill snarare ifrågasätta varför vissa klädesplagg måste passa enbart på tjejer och huruvida det verkligen är så att det enbart är slutkonsumenten som påverkas av snuskigt billiga byxor. Kanske finns det någonstans i andra änden av produktionskedjan en förlorare...

Mitt i fikat förstår jag vad det är som händer, eller snarare redan hänt. Egentligen borde insikten kommit för länge sedan, men av någon anledning har jag valt att förtränga den. Även om flytten från stor stad till liten stad inte var särskilt lång mätt i antal kilometer var den gigantisk sett till värderingar och kultur.

Snälla, snälla, snälla, missuppfatta mig inte. Jag hävdar inte att jag har rätt och de har fel. Jag menar heller inte att mitt sätt att se på saker är bättre än andras eller att utbildningsnivå är avgörande för en människas värde. Däremot känner man sig lätt väldigt ensam när man är den som inget förstår och som ingen förstår.

Tack mamma Baloo för att du finns...

Och tack gud för att de glömde avsluta sångstunden med "fader vår"