Inlägg nummer 50, och dags att reflektera lite över tiden på nätet. Den stackare som varit med från början vet att första delmålet var att orka med 4 poster. Känns skönt att för en gång skull få överaska mig själv positivt. Annars blir det ju mest misslyckanden vad gäller att nå målsättningar som sätts upp.

Det finns dock en del uppenbara frågetecken inför framtiden.

Nu för tiden talas det mycket om tillväxt. Hur kan Farsan Baloos blogg anpassa sig till tillväxtsamhället? Från Linköpings Universitets meningslösa ekonomilektioner vill jag vill minnas att investerare kräver minst diskontot (nu för tiden heter det tydligen referensränta) plus 2 procent när de avgör om det är vettigt eller inte att gå in i ett företag. Detta skulle innebära att jag varje vecka måste öka sidans besök med 3,5 procent. Hårda bud!

Finns det risk att bloggen flyttas utomlands pga det höga kostnadsläge som råder i Sverige? I runda slängar snittar jag väl ca 20 minuter/inlägg. Totalt rör det sig alltså om 1000 minuters jobb, nånstans i trakten av 17 timmar. Om vi förutsätter att jag gör detta svart, med en timlön på 100 kronor, har det hittills kostat mig 1700 riksdaler. Sätter jag mig i istället i Bangladesh och bloggar kommer jag nog ner till max hundralappen. En intressant tanke...

Är inte intäkterna väldigt knappa? Jo, i skrivande stund visar adsensekontot på 1,99 dollar, och de har jag ju redan lovat bort till välgörenhet. -1700 + 16 = -1684 Min revisor yttrycker en viss oro över detta. Gränsen för tvingande av inlämning av konkursansökan är tydligen nådd för länge sedan.

Börjar det inte ta slut på saker att skriva om den här föräldraledigheten? Nja, här är jag mindre orolig. Ungar verkar ha en tendens att ständigt ge uppslag till nya funderingar.

Slutligen. Var i hela fridens namn är alla hemmavarande pappor? Finns de, men har annat för sig? Eller, är det ökade pappaledighetsuttagandet en stor bluff?