Missade medvetet det mesta av gårdagens partiledardebatt, det får mig bara på dåligt humör. Efter att ha kollat igenom nättidningarnas kommentarer blir dock bilden av min egen framtid mer och mer tydlig. Borglig vinst och jag får söka nytt jobb, någonstans långt ifrån skolvärlden där ens hela existens inte endast går ut på att bedöma. Synd bara på de där trehundrafemtio tusena i studieskulder...
Gårdagens föräldrauppror har inte helt lagt sig. Baloo bjuder upp till snögrottetävling vid lunchtid. Jag står för fikat, ni för den konstnärliga kreativiteten. Kommer ni föresten ihåg de där små, men tunga, leksaksplastbobarna som man lekte med i snön? Färgglada och med häftiga fartränder for de nerför den egentillverkade bobbanan. Inga batterier. Inga häftiga ljudeffekter och inte särskilt dyra. Jag minns dem väl. Med lite vatten i banan gick det att få upp bobben i otroliga hastigheter. Genom tunnlar, över hopp och med en avslutande spurt över parkeringen. Den som fick bobben att glida längst var kung av snöhögen.
Inte ens 30 fyllda men ändå redan barnsligt nostalgisk och gubbgrinigt bakåtsträvande. Undrar hur gammal lille Baloo måste bli innan han förstår vilken satans otur han haft i föräldravalet. Hoppas att det dröjer länge. Mest hoppas jag naturligtvis att det inte händer alls, men hur troligt är det. Nästan lika mycket hoppas jag att det över huvud taget finns snö när det sker, men hur troligt är det. För visst är det väl viktigare att pappa får köra stadsjeep till konsum än att det finns snö till skitungarna?
Nej, nu andas bloggen för mycket politik, en fälla jag försökt undvika. Andra fällor jag helst inte vill gå i är att bli för personlig här eller att skriva om annat än reflektioner över föräldrarskapet. I långa loppet är jag dock rädd att dessa intentioner inte är mycket värda. Det är svårt att hålla inne med sina åsikter när skrivklådan gör sig gällande. Nu är det dock en annan klåda som tagit överhanden. Den där härligt pirrande känslan man har inför en tur till pulkabacken. Hoppas att vi inte blir ensamma där, igen, och heja Fredrik Nyberg. Du får dock klara dig utan Baloo framför dumburken.
Gårdagens föräldrauppror har inte helt lagt sig. Baloo bjuder upp till snögrottetävling vid lunchtid. Jag står för fikat, ni för den konstnärliga kreativiteten. Kommer ni föresten ihåg de där små, men tunga, leksaksplastbobarna som man lekte med i snön? Färgglada och med häftiga fartränder for de nerför den egentillverkade bobbanan. Inga batterier. Inga häftiga ljudeffekter och inte särskilt dyra. Jag minns dem väl. Med lite vatten i banan gick det att få upp bobben i otroliga hastigheter. Genom tunnlar, över hopp och med en avslutande spurt över parkeringen. Den som fick bobben att glida längst var kung av snöhögen.
Inte ens 30 fyllda men ändå redan barnsligt nostalgisk och gubbgrinigt bakåtsträvande. Undrar hur gammal lille Baloo måste bli innan han förstår vilken satans otur han haft i föräldravalet. Hoppas att det dröjer länge. Mest hoppas jag naturligtvis att det inte händer alls, men hur troligt är det. Nästan lika mycket hoppas jag att det över huvud taget finns snö när det sker, men hur troligt är det. För visst är det väl viktigare att pappa får köra stadsjeep till konsum än att det finns snö till skitungarna?
Nej, nu andas bloggen för mycket politik, en fälla jag försökt undvika. Andra fällor jag helst inte vill gå i är att bli för personlig här eller att skriva om annat än reflektioner över föräldrarskapet. I långa loppet är jag dock rädd att dessa intentioner inte är mycket värda. Det är svårt att hålla inne med sina åsikter när skrivklådan gör sig gällande. Nu är det dock en annan klåda som tagit överhanden. Den där härligt pirrande känslan man har inför en tur till pulkabacken. Hoppas att vi inte blir ensamma där, igen, och heja Fredrik Nyberg. Du får dock klara dig utan Baloo framför dumburken.
posted by Farsan_Baloo at 11:35 em
1 Comments:
Via pappabloggen så hittade jag till dig. Kollar lite vad du skrivit. Kul att läsa!
Skicka en kommentar
<< Home