Nu ska jag försöka skriva något vettigt trots att jag fortfarande är uppretad. Det brukar inte vara lätt. Oftast gör man bäst i all kyla av sig något, ta en kopp svartvinbärssaft och sedan sätta sig framför burken och knattra. Kan dock inte vänta då jag under dagen arbetat upp en mäktig ilska.

Som lärare får man ibland vara med om tråkiga saker. Idag har varit en dag när sådant skett. Detta utlöste min arghet, sedan har annat kompletterat den.

Vi vuxna har en otroligt viktig roll i samhället, att sätta tydliga gränser för ungdomar och barn. Gränser som definierar vad vi som varit med ett tag och skaffat en erfarenhetsbank, tycker är bra och dåligt. Ungdomar och barn har sedan en minst lika viktig roll i att utmana dessa gränser. Att testa vuxenvärldens värderingar. I denna dynamiska process lär sig unga vad som är rätt och fel. Vad andra kräver av dem och vilka krav de i sin tur kan ställa på andra. De socialiseras in i samhället och finner en trygghet i att veta vilka spelregler som gäller.

Det är ett stort ansvar vi vuxna har på våra axlar.

Jag känner dock att det är ett ansvar vi tar mer och mer lätt på, vilket gör livet som tonåring oerhört mycket svårare. Istället för att leva upp till de krav som tidigare ställs på oss lägger vi över ansvaret på ungdomarna själva. De skall själva ta ställning till vad som är nyttigt för dem, och vad som inte är det. Detta kan tyckas ligga i deras eget intresse. I själva verket vara en positiv utveckling som ger unga människor bättre förutsättning att klara sig i det moderna samhället. Större möjligheter att skapa en egen idenititet.

Min egen erfarenhet visar dock att avsaknaden av gränser och av vuxenvärlden "påtvingade" värderingar kan innebära stora problem för tonåringar. Det finns helt enkelt en hel massa saker i samhället som unga människor inte har erfarenhet nog att förstå, och som de inte heller skall behöva förstå. Det ska vi vuxna göra åt dem. Låt mig ge några exempel.

JC har kört igång en ny kampanj för sina jeanskläder. Företagets målgrupp är ungdomar i högstadieåldern. De har även affärer som säljer pojk och flickkläder (Boys and Girls) och kläder för vuxna (Sisters och Brothers). Konkurensen bland klädaffärer är hård och det gäller att ha en offnesiv marknadsföring. JC har i sin senaste kampanj satsat hårt på naket. (SE LÄNK). Helsidereklam med stora bilder. Den ena visar två grabbar med bar överkropp som håller om en topless tjej. Alla tre mycket smala. Killarna med självsäker blick, tjejen med i det närmaste neddrogat utseende. Den andra bilden visar en kille i centrum, med två tjejer klängandes på var sin sida. Samma blickar, samma kroppsbyggnad, samma nakenhet.

Vilka signaler ger detta till 13 åriga tjejer och killar? Är ett trettonårigt barn känslomässigt, och intellektuellt, utvecklat för att inse konsekvensen av bilden? Vilka signaler som ges. Vilka könsroller som förmedlas? Vilka kroppsideal som blir effekten av att man tittar på bilderna? Jag menar inte att vuxna människor heller klarar av det, men jag anser inte att dessa bilder är något som barn över huvud taget bör konfronteras med. Vuxenvärlden måste våga sätta gränser. Vi måste inse att om vi tillåter omogna barn att exponeras för de här bilderna, ja då kommer det få effekter på barnens självbild.

En femtonårig niondeklassare som söker till gymnasiet i Göteborgsregionen har omkring 400 olika alternativ att välja mellan. Gymnasieskolorna gör allt de kan för att övertyga ungdomarna om att det är på just deran skola som den bästa framtiden erbjuds. Att detta är det viktigaste valet i ungarnas liv, att det är direkt avgörande för deras fortsatta lycka att de väljer rätt. Hur kan vi kräva att en femtonåring skall kunna ta ett beslut som uppenbarligen är så viktigt? Och vilka effekter får det på ungdomarnas självbild? Är jag värdelös om jag inte kommer in där jag vill? Om jag kommer in på mitt sista alternativ, duger jag inget till då?

Jag ser den betygshets som nuvarande system ger upphov till varje dag och jag avskyr den. Vi vuxna måste inse att unga människor inte skall ställas inför några livsavgörande beslut. I det här fallet är de ju inte heller det. Inte ens i närheten. Men genom att gymnasieskolorna konstant påpekar för högstadieeleverna hur otroligt viktigt valet är blir det snart elevernas uppfattning.

Big brother har jag redan tagit upp i tidigare inlägg. Jag orkar inte orda mer om det.

Listan på exempel kan göras hur lång som helst. Hur många gånger behöver man exempelvis se en rappande kille i säckiga kläder, omgiven av 10 halvnakna tjejer på en guppande bil, för att man ska tro att det är så verkligheten ser ut?

Jag är ingen militant traditionalist. Jag avskyr inte unga människor och att ungdomskulturen är en annan än när jag var 14. Snarare trivs jag bland ungdomar och kan ibland känna att de är trevligare umgänge än de flesta vuxna. Det gäller dock att inte glömma att man faktiskt är vuxen och att våran roll är inte att vara bästa kompisar.

Vi vuxna har världens viktigaste ansvar, och det är att ta hand om våra unga. Men, vi gör det FAN inte genom att sluta sätta gränser. Vi gör det heller inte genom att låta det egna valets ideologi gälla barn och ungdomar. För att friheten att välja verkligen skall vara en frihet måste du förstå dina valmöjligheter och inse konsekvenserna av ditt val. Gör man inte det är det inte heller frihet. Då blir valfriheten istället frihet för oss vuxna att påverka unga att göra de val vi vill, med konsekvenser vi inte behöver ansvara för.

Unga köper JC:s kläder för att JC vill det. Könsrollerna och självbilden som blir effekten av deras marknadsföring är dock inget JC någonsin kommer att ta ansvar för. Snarare utnyttja än mer i nästa reklamutskick. Eleverna väljer den skola som skolornas reklamansvariga vill, inte den skola som ger eleven den bästa utbildningen. Det dåliga självförtroendet en femtonåring får efter att inte ha kommit in på sitt förstahandsalternativ eller den stress ungdomarna upplever i jakten på att komma in är dock inget som skolorna behöver ta ansvar för.

Det är vi vuxna som sviker och barn och ungdomar som får betala. Ju mer jag tänker på det ju mer illa får det mig att känna. Dagens ungdom får ta mycket stryk i media. De visar för dåliga resultat på prov, slåss för mycket, dricker för mycket, klottrar för mycket och spelar för mycket dataspel. Men, de verkliga skitstövlarna är vi! Du och jag!