Allvarligt, nu tycker jag att det är dags att sätta saker och ting i perspektiv. Visst, tre kronor spelade bra och det var duktigt att vinna. Hurra för Sudden, hurra för Foppa och hurra för Lidas. Ett extra hurra för Jörgen Jönsson och Bengan. Men, kan det inte få stanna där. Varför måste killar som tjänar mer under ett år som hockeyspelande än vad en vanlig arbetare kan knega ihop under sin livstil framställas som sådana otroligt hjältar.

Den som följt Baloos blogg sedan starten torde ha uppfattat att jag är en stor idrottsälskare. Idrotten har en viktig roll att fylla i samhället. Dels för att få in ungdomar i bra umgängeskretsar, dels för att fostra bra lagspelare men även för att tjocka gubbar som jag ska få röra lite på fettet några gånger i veckan. Men, vilka är egentligen hjältarna i idrottssverige?

Är det verkligen Peter Forsberg som tjänar 50 miljoner om året på att göra det han, förhoppningsvis, tycker är roligast i världen. Och är det Bengt Åke Gustavsson, som visserligen har en betydligt lägre inkomst, men som troligtvis inte går helt lottlös ur förbundskaptenandet.

För mig är alla sveriges obetalda ledare de som egentligen borde hyllas. De som inte får en krona för all tid de lägger ner men som är grunden till de framfångar vårt land haft under den gångna olympiaden. Och de riktiga hjältarna hittar vi naturligtvis inte inom idrotten, utan på helt andra ställen i samhället, och i världen.

Folk som jobbar ideéllt på härbärgen för hemlösa. Föräldrar som ger upp hela sitt liv för att ta hand om sina älskade barn, som dock inte hade turen att födas friska som vi andra. Fritidspolitiker som sätter sitt rykte, och ibland mer, på spel för att utan ersättning hjälpa till och styra landets kommuner, så att vi andra kan sitta på våra feta arslen framför OS och njuta av demokratin. Eller volontärer som utsätter sig för personlig fara genom att hjälpa de som behöver hjälpen mest i fattiga, krigsdrabbade länder.

Men hallå Balooo, du har ju lovat att bara blogga om föräldrarollen? Ja, och här kommer slutklämmen. Jag tycker att det är jävligt knepigt vilka värderingar vi lär våra barn. Spela hockey några matcher och hyllas livet ut. Gör en verklig insats för andra människor och du får göra det i det tysta. Tugga tuggumi i 60 minuter och se barsk ut bakom 21 överbetalda hockeyspelare och bli framställd som geni. Träna knattar i vilken sport som helst, hela livet, och få inte ett ord av tacksamhet!

Nej, jag är inte kommunist. Och Nej, det är inget fel med att tjäna pengar. Men, jag tycker att vi vuxna borde tänka till nån mikrosekund och fundera över vad vår framtid, våra barn, får för syn på världen när de växer upp.

Jag vet att detta blev ett raljerande inlägg, men man kan inte alltid hålla nivån högt :)