Idag har jag lagt till två nya länkar. Trevliga bekantskaper båda två.

Skulle egentligen vilja skriva en massa om det alla andra skriver om, hur de minns beskedet om mordet på Olof Palme. Känner dock att det ofrånkomligt skulle bli för politiskt. Väljer att kommentera andras tankar i dersa bloggar istället.

Det man kan reflektera över, utan att komma för långt ifrån ämnet, är hur personer som framställs som fån i TV tar upp detta med sina närmaste. Mest aktuellt är ju den mörkt tonade damen som är någon slags samordnare i palmeutredningen och som, om dagens intervju i uppdrag granskning gör henne rättvis, har noll koll på läget. Vad säger den familjen kring frukostbordet imorgon?

Och ännu värre. Hur hanterar man att sin mor är länsåklagaren (visst var det väl så) som av slöhet, kombinerat med en stor portion dumhet, nästan satte dit en uppenbart oskyldig skånsk man för upprepade våldtäkter på sin dotter? Som gång på gång hävdar att hon inte gjort något fel, men som av alla tillfrågade åläggs den största skulden för misstaget.

Själv blir man ju så förbaskad att man vill ringa upp människorna själv och ställa dem till svars, men hur hade jag reagerat om någon av dessa kvinnor varit min mor?