Google

måndag, januari 23, 2006

Bandyn gick som den gjort de senaste 10 åren, åt fanders!

Åt fanders är det dock inte att hamna i avlastningens förlovade land. Säga vad man vill om att umgås mycket med sitt barn, men det slår inte att inte umgås med honom. Man skulle kanske kunna säga att förhållandet mellan barn och förälder är som relationen mellan muskler och träning. Det slits ner i arbete men byggs upp i vila.

Missuppfatta nu inte, jag gillar min son. Och hans mamma.... allt som oftast. Men, vi båda har nog haft ett uppdämt behov av att vara själva. Hur gör ensamstående mammor med okänd pappa och utan egna föräldrar i livet?

Begreppet "Lattemorsa" (eller möjligen lattemamma) var dagens behållning i Metro. När jag läste artikeln fick jag en numer inte helt ovanlig känsla, jag är ingeg pappa, utan en mamma med snopp! I den feministiska debatten hör man ofta att att kvinnor som vill göra karriär måste sluta vara kvinna och börja vara man. Efter ett halvår som pappaledig är jag beredd att påstå att det motsatta gäller för män som vill trivas under föräldraledigheten.

För att kunna tillgodogöra sig så mycket som möjligt under tiden hemma med mitt barn gör jag helt enkelt bäst i att bli en mamma med snopp.

Mitt barn sover ganska ofta och länge, vilket ger mycket tid till egen konteplation. Vill jag använda televisionen som avkoppling gör jag bäst i att gilla Glamour eller matprogram. Låter jag grabben sova i vagnen samtidigt som jag sörplar en kopp Löfbergs på lokal gör jag det med en Svensk Damtidning eller Allt i hemmet under luppen. På öppna förskolan finns all världens leksaker för de små men inte en enda boll (Finns det en tanke bakom? Är det någon slags mystisk kyrklig pedagogik som förbjuder bollspel?).

Orkar jag mig ner till centrum för att spana in senaste barnklädesmodet kan jag glömma att även hitta något som passar mig i samma affär, där finns nämligen bara damkläder. Leker jag lyxlirare och äter buffé på Warehouse i Nordstan får jag byta blöjor på damtoaletten.

Jag har svåt att förstå hur det kan vara så här i en marknadsekonomi. Är det inte dags att marknaden vaknar upp och inser att det finns pengar att tjäna på oss hemmapappor? Jag har huvudet fullt med goda ideér men tomt på banken. Är du mer kapitalstark än mig är det bara att höra av sig!

4 Comments:

Blogger Mr Marpe said...

Sakupplysning: Lyxlirare äter inte buffé på Warehouse.

5:54 fm  
Blogger Farsan_Baloo said...

Marpe: Allt är relativt min vän!

6:36 fm  
Anonymous Anonym said...

"Hur gör ensamstående mammor med okänd pappa och utan egna föräldrar i livet?"
Jag var ensamstående mamma med frånvarande pappa och föräldrar, förvisso i livet, också frånvarande.
Svar: Man blir galen!
...eller skaffar sig andra anhöriga, kommunala eller goda vänner.

Och jag håller med dig i inlägget. Papporna, de med stort P, har ännu inte fått rätt plats i samhället, skamligt.
Det är definivt dags!

7:11 fm  
Blogger dixi said...

Men vilken bra liknelse mellan träning och barn,stämmer ju precis om du frågar mig.*ler*

8:53 fm  

Skicka en kommentar

<< Home