Det var en gång en kille som hette Murphy. Det är han vi föräldrar har att tacka för all skit som händer våra ungar. Murphy hävdade en gång i urminnes tider att när flera händelser kan inträffa kommer det värsta scenariot att ske. Låt mig komma med några exempel på hur han gjort livet surt för mig.

Står det en kaffekopp fridsamt på tv bordet och bäbis träder in i rummet. Ja, då kan man ge sig blanka fan på att koppen snart ligger på golvet och att dess innehåll blivit jämt fördelad mellan duk, matta och orättade inlämningar.

Är ungen på sämsta humör i anslutning till påklädnad av total vinterbonad kommer man, med all säkerhet, andas välkänd avföringsodör sekunderna efter att andra vanten tvingats på plats. När blöja sedan bytts och overall åter trätts på sitter han snart, nu glatt leende, i närmaste vattenpöl.

Råkar du och din käresta öppna en eller annan box Castillo de Gredos för mycket på fredagskvällen och kanske sysslar med annat än sömn på småtimmarna? Grattis dumskalle! Den morgonen kan du sätta svärmor i pant på att knatten är uppe i ottan, livligare än någonsin.

Skulle det slutligen vara så att du efter månader av hemmapappning äntligen ska få komma hem till polarna i hemstaden och festa loss i dagarna två, med knotten hos farmor, då ska du naturligtvis inte bli det minsta förvånad när influensan knackar på dörren till den lilles nymålade pojkrum.

Tusan vet om inte till och med optimistjollen till farsa, "herr hemlig", håller med mig om att världen inte är uteslutande rosenrosa!