En del dagar är längre än andra, den här har varit längst av dem alla. Att sova nu vore klokt, men mitt mål att få fart på den här tillställningen får gå före sådana behov. Morgondagen tillbringas ju i hemmapappans förlovade värld, och den är till och med mindre ansträngande än en dag på jobbet. Vågar inte ens spekulera i hur det skulle vara att ha ett normalt arbete fullt av fysiska ansträngningar.

Gång på gång förvånas jag över att så många farsor avsvär sig sin rätt att vara pappaledigt. Det är ju inte vidare svårt utan kräver egentligen inga förkunskaper. Man får sova mitt på dagen. Tanter ler mot en och man överöses ständigt med beröm för att man mot all förmodan kan få på sin unge en overall utan att hela helvetet behöver bryta loss. Svärmors glädje över att någon äntligen fått ordning på hennes dotter späs på av att man bevisligen kan byta bajsblöjor helt själv, trots att man är född med snopp. (Således kommer hon ännu mer gärna och hälsar på.... vilket faktiskt är bra då hon är god underhållning och gör en fantastisk kålpudding.)

Man får läsa all kul post först, och de dagar brevlådan är tom kan man alltid söka tröst i Glamour eller Days of our lives.

Just ja. Man får även se sitt barn utvecklas från en skrikande klump till något som, med lite god vilja, kan hävdas passa en fotboll. Ett barn som trots att han sitter tryggt i mammans famn sträcker sig efter pappa. Som glatt kommer vinglandes till mötes i farstun och som lika gärna blir tröstad av pappa som mamma när han trillar ner från köksbordet. Ett barn som visserligen fattat att pappa inte har några tuttar, och att det faktum gör honom lite mindre fullkomlig än mamma, men som ändå ter sig mer till honom än till andra män. Såvida de inte har roliga glasögon eller långt skägg såklart.

Den ende som inte är helt nöjd med arrangemanget är barnets mamma...... :)

Är det förresten meningen att man ska göra marknadsföring för sin blog? På kort sikt är det väl ok att bara skriva för sitt eget höga nöje skull, men i längden vore det nog inspirerande att få någon slags feedback på det man värker fram.

Nåväl, detta verkar inte leda annan vart än till sängen. Ett ställe man för övrigt spenderar för lite tid i som förälder, vad gäller fler aktiviteter än sömn.