Tydligen är det fler faktorer än ointresse som ligger bakom de svala reaktionerna på mitt inträde i cybervärlden. Hur skulle jag veta att man måste ändra inställningar för att andra än medlemmar i blogger.com skall få kommentera. Nåväl, nu när det är korrigerat väntar jag mig en veritabel anstormning!
Efter en snabb inventering av befintliga föräldrabloggar känns det faktiskt som att det kan finnas en framtid för Farsan Baloo på nätet. Kanske till och med ett behov! Många föräldrar använder bloggandet som en dagbok där de berättar om sina små underverk. Även om detta kan vara nog så intressant är det inte riktigt vad jag är ute efter. Tar gärna emot tips på bloggare som angriper föräldrarskapet mer generellt. Ambitionen med denna sida är nämligen att göra just det. Inser dock att man lätt hamnar i en enda lång lovsång till sin avkomma.
Dagens, eller i alla fall förmiddagens, ämne blir leksaker i allmänhet och julklappar i synnerhet. Julafton blev som väntat en enda lång orgie i leksaker. Bollar, lego, klossar, dockor och skallror. I all välmening tävlade släkten om att skämma bort den förste i nästa generation och hans föräldrar var inte bättre själva. Om sanningen ska fram var det jag som propsade på att han skulle älska den där fina brandbilen i metall för 600 kronor.
Med facit i hand är det läge för en liten utvärdering. Har de tusentals investerade kronorna gett någon större avkastning i lektid? Svaret är ett rungande sjungande Vi har alla blivit blåsta! etta på leksakstoppen ligger en plastvisp vars ordinarie plats är i kökslådan men som de senaste veckorna vispats över högt och lågt i hela huset. Två kommer ett vikt, sönderbitet, plastlock och på en klar tredje plats flöjten som tillverkats av "disabled people of India" och inhandlats för 25 kronor hos IM. Först på fjärde plats hittar vi skumbollen med klocka i, men i ärlighetens namn är det mest för att jag tillåtits leka med den inomhus!
Kanske kan man visa sin uppskattning för en ettåring på andra sätt än med hårda paket? Jag är inte ute efter att försätta landets alla leksaksaffärer i konkurs, en liten leksak då och då tror jag till och med min grabb hade uppskattat. I tider av makabert överflöd för fåtalet, samtidigt som så många lever i extrem fattigdom, känns det dock ganska uppfriskande att riktigt små barns kärlek fortfarande inte är till salu för annat än tid och omtanke.
Efter en snabb inventering av befintliga föräldrabloggar känns det faktiskt som att det kan finnas en framtid för Farsan Baloo på nätet. Kanske till och med ett behov! Många föräldrar använder bloggandet som en dagbok där de berättar om sina små underverk. Även om detta kan vara nog så intressant är det inte riktigt vad jag är ute efter. Tar gärna emot tips på bloggare som angriper föräldrarskapet mer generellt. Ambitionen med denna sida är nämligen att göra just det. Inser dock att man lätt hamnar i en enda lång lovsång till sin avkomma.
Dagens, eller i alla fall förmiddagens, ämne blir leksaker i allmänhet och julklappar i synnerhet. Julafton blev som väntat en enda lång orgie i leksaker. Bollar, lego, klossar, dockor och skallror. I all välmening tävlade släkten om att skämma bort den förste i nästa generation och hans föräldrar var inte bättre själva. Om sanningen ska fram var det jag som propsade på att han skulle älska den där fina brandbilen i metall för 600 kronor.
Med facit i hand är det läge för en liten utvärdering. Har de tusentals investerade kronorna gett någon större avkastning i lektid? Svaret är ett rungande sjungande Vi har alla blivit blåsta! etta på leksakstoppen ligger en plastvisp vars ordinarie plats är i kökslådan men som de senaste veckorna vispats över högt och lågt i hela huset. Två kommer ett vikt, sönderbitet, plastlock och på en klar tredje plats flöjten som tillverkats av "disabled people of India" och inhandlats för 25 kronor hos IM. Först på fjärde plats hittar vi skumbollen med klocka i, men i ärlighetens namn är det mest för att jag tillåtits leka med den inomhus!
Kanske kan man visa sin uppskattning för en ettåring på andra sätt än med hårda paket? Jag är inte ute efter att försätta landets alla leksaksaffärer i konkurs, en liten leksak då och då tror jag till och med min grabb hade uppskattat. I tider av makabert överflöd för fåtalet, samtidigt som så många lever i extrem fattigdom, känns det dock ganska uppfriskande att riktigt små barns kärlek fortfarande inte är till salu för annat än tid och omtanke.
posted by Farsan_Baloo at 11:16 em
9 Comments:
Hej och välkommen.
Kul med verkliga pappabloggar, tycker jag.
/J
Första året blev vår son så glad över att få paket med glansiga papper och fina snören. Vi hade inte behövt stoppa något i dem.
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Välkommen, du nya pappabloggare! Mkt roligt. Fortfarande är vi alldeles för få. Tänk om nån skulle få för sig att studera papparollen genom att läsa våra bloggar. Ha ha ha vilken skruvad bild de skulle få.........
Så väldeligandes roligt att få skriva lite svar på din nya pappablogg :-)
Till ämnet: Jag tror att ju fler leksaker ett barn har, desto mindre uppskattar han/hon dem och desto mindre fantasi krävs i leken. Massor av leksaker är en stor björntjänst till en liten varelse.
Det är så roligt att läsa pappabloggar så nu ligger din och hemliga pappans bloggar länkade på ecsweden.se's forum som länktips.
Man måste ju dela med sig av sånthär gotteläs :-)
barnen hittar ju oftast själv sina "leksaker". De behöver vi inte köpa till dem.
Tack för en lovande blogg!
Det här med julklappar - det är verkligen överskattat. Vi försökte ligga lågt i år men det blev alldeles för mycket i alla fall. Det är ju faktiskt inte julklapparna som är det viktiga med julen men ändå föll vi (tillsammans med alla släktingar och vänner som ville visa sin kärlek via paket)i köp fällan.
Vår dotter tröttnade på sina klappar långt innan de var öppnade.
Nästa år blir det lägre insatser till jul. Pengarna behövs ju även på annat håll!
Börjar nästan längta efter att någon annan i släkten ynglar av sig så att allt presentköpande inte måste koncentreras till min lilla kille
Skicka en kommentar
<< Home