Google

torsdag, juli 27, 2006

Jag ser slutet på mitt 24:e sommarlov nalkas. Få saker har följt mig i livet men förändrats så mycket under årens gång. De första året minns jag att jag surade lite i början. Skolan var fortfarande rolig och fröken var hjältinnan. De sista veckorna på loven riktigt längtade jag faktiskt efter att få komma tillbaka till skolan.

Ganska snart skulle dock känslorna bli de omvända. Under mellanstadiet var lovets frihet nummer ett och skolstarten något jag fasade för redan i slutet av juni. Kommer ihåg att jag till och med fejkade magsjuka första dagen i femman. Var så deppig över att ledigheten var slut att jag helt enkelt inte orkade gå.

Det här förhållandet mellan skola och lov var intakt ända till gymnasiets sista dag. Efter plugget... Helt plötslig var inte sommarlov sol, bad och lattjo dagar. Helt plötsligt skulle det användas för kapitalsamling. Helt plötsligt hade man blivit vuxen. Efter att pappersvägen ha smitit från lumpen bar det av till ny skolgång och nya lov. För er som inte rullat tummarna fyra och ett halvt år på något av landets lärosäten för vuxenstudier kan jag upplysa om att sommarlovet för en student är den jobbiga tiden på året. När terminen slutar slutar också statens utbetalningar. Antingen jobbar man häcken av sig och blir utan lov men med pengar. Eller så häckar man hos föräldrarna och får ett långt lov utan resurser att göra något av det.

För några år sedad tog korvstoppningsperioden slut och det var dags att börja ge något tillbaka. Stoppa andras korvar. Sommarlovet blev två månaders betald ledighet. Utan ansvar och utan bekymmer. Förra året förändrades sommarlovet igen, för kanske sista gången. Vi blev med unge och efter det har inget varit sig likt. Ledighet inget undantag. Grabbens inre väckarklocka ringer nämligen 06.00 oavsett föräldrarnas jobbstatus. Sådana är småbarn.

Tänkte att den här lilla kronologiska överblicken skulle innebära uppstarten för Baloos lilla hemvist. Kände att jag behövde komma igång lite med knattrandet efter "ledigheten". Snart vankas dagis och jag både ser fram emot och befarar att den erfarenheten kommer ge upphov till en del blogguppslag. Då kan det vara bra att vara uppvärmd...