Även om Farsan Baloos blogg gör ett halvhjärtat försök att ta sommarlov rullar Solidaritetsbloggen på som vanligt. Den här gången skänker vi en hundring till Svenska Naturskyddsföreningen.

När jag ändå slagit mig ner framför datorn kan jag väl lika gärna blogga lite. Jag vet inte om någon annan följt Expressens pappasatsning. Många av de mer kända farsorna på nätet har givits fritt spelrum att fundera över pappors förutsättningar att ta del av föräldraförsäkringen. En gott initiativ av Expressen. Det känns som att Aftonbladet mer och mer tagit över rollen som ledande i kampen för total fördumning av det svenska folket.

Att bloggare tar steget över till pappersskrivande är en intressant utveckling. Jag har föga till övers för det författartrånande som finns bland många av oss digitalt publicerande men att några får chansen att ta steget från nätet till traditionell press och tidsskrift känns sympatiskt. Här tror jag att pappersredaktionerna har mycket att vinna. Plus att en köksväg till jornalistiken öppnas för alla som prioriterade fritid framför plugg i skolan.

Det tycks ligga i tiden att diskutera föräldraförsäkringen och "megatofflar" som undertecknad får mycket plats i media. Som i mycket annan politisk argumentation handlar det dock mindre om sakfrågan och mer om huvudfrågan i all politik. Vad bör vi medborgare bestämma själva och vad bör någon annan bestämma åt oss?

Var jag själv hör hemma känner vän av bloggen till. Ibland måste staten styra våra val för att de inte skall inkräkta på andras välbefinnande. Trots att jag vid olidligt antal upprepade tillfällen resonerat kring detta med mina otaliga meningsmotståndare har inget lyckats övertyga mig om motsatsen.

Om vi föräldrar själva tillåts bestämma hur föräldradagarna skall fördelas mellan mamman och pappan kommer vi, generellt, att låta mammorna stanna hemma och papporna vara på jobbet. Detta torde vara ganska oomtvistat då det bara är att ta en titt på hur samhället ser ut idag för att känna igen sig i beskrivningen ovan.

Således måste de som ogillar tanken på statlig styrning fråga sig två saker. För det första. Är det bra att föräldraförsäkringen bidrar till frånvarande pappor, lägre löner för kvinnor, sämre möjligheter att få chefsjobb och svårare att få jobb över huvud taget om man är kvinna i fertil ålder?

Om svaret på den frågan är nej måste följdfrågan vara självklar. Hur kan man på annat sätt än genom tvång få pappor och mammor att dela solidariskt på ansvaret för familjen och hemmet? Det vore intressant att få försök till svar på dessa frågor istället för påhopp på ens eget försök till lösning.

Megatoffel kan jag leva med att vara. Trivs till och med lite i rollen.

Tillbaka till sommarlovet. Snart bara fem veckor kvar...