The Blog is dead, long live the Blog!
Det ligger i tiden att göra come back. Oavsett ifall man råkar vara idrottsman, artist eller vanlig simpel bloggare. Jag hakar på trenden, i alla fall temporärt. Kommande flängande och farande i ociviliserade delar av landet förbjuder dock regelbundet internetande. Intresserade får hålla till godo med små guldkorn då och då :)
Har spenderat lite av frånvaron med att titta igenom gammalt bloggmaterial och regarerat över hur snabbt saker och ting förändras med en liten. Det som var sanning igår är svårt att känna igen idag och totalt verklighetsfrämmande imorgon. Som förälder är det smått problematiskt att hänga med i svängarna, för att inte säga omöjligt.
De senaste veckorna har exempelvis lille Baloos uppfattning om sig själv genomgått en extreme makeover i "kanal fem" klass. En förändring som inte gör livet lättare att leva, vare sig för honom själv eller hans föräldrar. Att ha en egen vilja kan vid första funderingen verka fördelaktigt, men det gäller endast om det oftast går att göra verklighet av viljan. Och det vet ju alla som har med småknattar att göra, att så inte är fallet.
För en som snart fyller ett och ett halvt är viljan istället ett gissel. En outsinlig källa för gråt och bråk. Helt enkelt en enda lång glädjedödare som lägger ett täcke av tårar över tillvaron. Han vill så mycket men kan och får så lite. Till på köpet finns det andra som konkurerar om det roliga. När världen blir större än huset kommer helt plötsligt utomstående viljor in i spelet. Fler kockar som konkuerar om sleven med en sträv soppa som resultat. Tack gud för att du inte finns och gjorde mig till förskollärare.
Som förälder innebär nämligen den nyupptäckta viljan att svårighetsgraden i föräldraskapet ökar. Helt plötsligt räcker det inte med det tidigare så framgångsrika avledningsmanövrerandet. Helt plötsligt ställs det krav på gränssättning. Helt plötsligt har man blivit boven i dramat i sitt barns ögon. Helt plötsligt har man blivit sina egna föräldrar. Den som sätter käppar i hjulet för allt kul.
Trevlig midsommar och heja Sverige. Noll noll efter full tid och Henke som straffhjälte skulle passa perfekt.
Det ligger i tiden att göra come back. Oavsett ifall man råkar vara idrottsman, artist eller vanlig simpel bloggare. Jag hakar på trenden, i alla fall temporärt. Kommande flängande och farande i ociviliserade delar av landet förbjuder dock regelbundet internetande. Intresserade får hålla till godo med små guldkorn då och då :)
Har spenderat lite av frånvaron med att titta igenom gammalt bloggmaterial och regarerat över hur snabbt saker och ting förändras med en liten. Det som var sanning igår är svårt att känna igen idag och totalt verklighetsfrämmande imorgon. Som förälder är det smått problematiskt att hänga med i svängarna, för att inte säga omöjligt.
De senaste veckorna har exempelvis lille Baloos uppfattning om sig själv genomgått en extreme makeover i "kanal fem" klass. En förändring som inte gör livet lättare att leva, vare sig för honom själv eller hans föräldrar. Att ha en egen vilja kan vid första funderingen verka fördelaktigt, men det gäller endast om det oftast går att göra verklighet av viljan. Och det vet ju alla som har med småknattar att göra, att så inte är fallet.
För en som snart fyller ett och ett halvt är viljan istället ett gissel. En outsinlig källa för gråt och bråk. Helt enkelt en enda lång glädjedödare som lägger ett täcke av tårar över tillvaron. Han vill så mycket men kan och får så lite. Till på köpet finns det andra som konkurerar om det roliga. När världen blir större än huset kommer helt plötsligt utomstående viljor in i spelet. Fler kockar som konkuerar om sleven med en sträv soppa som resultat. Tack gud för att du inte finns och gjorde mig till förskollärare.
Som förälder innebär nämligen den nyupptäckta viljan att svårighetsgraden i föräldraskapet ökar. Helt plötsligt räcker det inte med det tidigare så framgångsrika avledningsmanövrerandet. Helt plötsligt ställs det krav på gränssättning. Helt plötsligt har man blivit boven i dramat i sitt barns ögon. Helt plötsligt har man blivit sina egna föräldrar. Den som sätter käppar i hjulet för allt kul.
Trevlig midsommar och heja Sverige. Noll noll efter full tid och Henke som straffhjälte skulle passa perfekt.
posted by Farsan_Baloo at 2:39 fm
7 Comments:
Välkommen tillbaka! :)
Känns tryggt att ha dig här igen en sväng :)
Härligt att du är tillbaks. Synd att du hade fel om fotbollen. Lämnar en besk eftersmak till och med bara genom att kommentera matchen!
Usch.
Men, "gött" att du är tillbaka.
// P
Ack ja, så blev det nu inte.
Men är man bördig från både Argentina och Holland, så har man åtminstone, eh, ja Argentina kvar att heja på.
Kul att du skriver en rad, gör det gärna igen.
Du beskriver så bra hur det är..
Och det blir inte lättare när de blir större och kan själv,åtminstone tycker de det själva.
Men mina brukar försöka själv,sen blir de oftast gråt och då tröstar man och säger tex;"vilken dum sko som inte ville vara på din fot,nu försöker mamma och är skon bråkig igen får den inte följa med till affären...Då ler 3åringen nöjt och skon "skärper till sig" och hamnar på foten och allt lugnt..Ett tag..
Det som är viktigt är,tror jag,att inte barnet får höra att han/hon är dum/bråkig/inte kan något osv
Då är det bättre att skuldbelägga skon eller vad det nu är..
Kul att du skriver igen.
Välkommen tillbaka.
Min två åring kan verkligen se ut som om han avskyr mig. Bara för att jag inte vill att han ska balansera på en pall med fillékniven.
Jomantackar! I vår lilla familj är det trots och starka viljor mest hela tiden. "Jag vill inte!", och 'vill' deklameras gärna med STORA, svärtade bokstäver. Tack och lov är hon inget barn som slänger sig ner på golvet och skriker om hon inte får som hon vill; jag tror vi har lyckats inpränta i henne att ett nej är ett nej (som, om man har tur, hux flux kan bli ett ja, om man inte tjatar...). Tyvärr har jag insett att man ganska ofta säger nej bara på ren rutin. Många gånger måste jag stanna upp och tänka efter, istället för att säga nej och sedan ändra mig.
Och du, fortsätt blogga, tycker jag! :-)
Skicka en kommentar
<< Home