"The night was black was no use holding back
'Cos I just had to see was someone watching me
In the mist dark figures move and twist
Was this all for real or some kind of hell
666 the number of the beast
Hell and fire was spawned to be released"
Många par har en speciell låt. Musik som tar dem tillbaka till ett betydelsefullt tillfälle. En speciell plats, en speciell känsla. Herr och fru Baloo har tyvärr ingen sådan. I alla fall inte vad jag känner till. Jag antar att det inte är något jag bör kontrollera med en rakt ställd fråga. Vissa saker gör jag bäst i att klura ut för egen maskin, för att inte stampa för hårt på hennes ömtåliga tassar.
Grabbens fossingar behöver jag dock inte misshandla. Än så länge har jag nämligen tolkningsföreträde på allt vi eventuellt har gemensamt. Och i mitt hjärta finns en låt som för alltid kommer att leda tankarna till den där förtrollade första natten tillsammans. Platsen är korridorerna på BB och låten är den magnifika "Fear of the dark". Jag ville inte gå och nynna på texten ovan. Det hade känts lite väl magstarkt, även för en obotlig ateist som mig. Därför försökte jag mig på en lugn coverversion av Bruce Dickinssons mästerverk om rädsla för mörkret. Något musikaliskt under blev det nog inte. Men det gör inget. Det räckte med det mänskliga i mina armar.
Varför det blev just "Fear of the dark" vet jag inte. Texten passar inte alls in på hur jag kände mig. Jag var allt annat än rädd. Det är dock inte det viktiga. Det som betyder något är att jag när som helst kan återskapa den där känslan från BB. Känslan av total lycka. Känslan av att allt gått bra och att väntan äntligen var över. Att jag i resten av mitt liv skulle ha något att bry mig om. Att det där krypet som låg i min famn var mitt ansvar. Mitt och den utpumpade morsans.
När det blir aktuellt att välja låt till nästa unge ska jag dock försöka vara lite mer politiskt korrekt. Kanske välja något som är mer allmänt känt. Och som inte anspelar på mörkrets furstes närvaro.
Läsare och fellow föräldrar. Har ni någon låt som bara är er och er avkommas? Som tar er tillbaka till något värt att minnas? Och kanske värt att berättas om? Gör det i så fall gärna.
'Cos I just had to see was someone watching me
In the mist dark figures move and twist
Was this all for real or some kind of hell
666 the number of the beast
Hell and fire was spawned to be released"
Många par har en speciell låt. Musik som tar dem tillbaka till ett betydelsefullt tillfälle. En speciell plats, en speciell känsla. Herr och fru Baloo har tyvärr ingen sådan. I alla fall inte vad jag känner till. Jag antar att det inte är något jag bör kontrollera med en rakt ställd fråga. Vissa saker gör jag bäst i att klura ut för egen maskin, för att inte stampa för hårt på hennes ömtåliga tassar.
Grabbens fossingar behöver jag dock inte misshandla. Än så länge har jag nämligen tolkningsföreträde på allt vi eventuellt har gemensamt. Och i mitt hjärta finns en låt som för alltid kommer att leda tankarna till den där förtrollade första natten tillsammans. Platsen är korridorerna på BB och låten är den magnifika "Fear of the dark". Jag ville inte gå och nynna på texten ovan. Det hade känts lite väl magstarkt, även för en obotlig ateist som mig. Därför försökte jag mig på en lugn coverversion av Bruce Dickinssons mästerverk om rädsla för mörkret. Något musikaliskt under blev det nog inte. Men det gör inget. Det räckte med det mänskliga i mina armar.
Varför det blev just "Fear of the dark" vet jag inte. Texten passar inte alls in på hur jag kände mig. Jag var allt annat än rädd. Det är dock inte det viktiga. Det som betyder något är att jag när som helst kan återskapa den där känslan från BB. Känslan av total lycka. Känslan av att allt gått bra och att väntan äntligen var över. Att jag i resten av mitt liv skulle ha något att bry mig om. Att det där krypet som låg i min famn var mitt ansvar. Mitt och den utpumpade morsans.
När det blir aktuellt att välja låt till nästa unge ska jag dock försöka vara lite mer politiskt korrekt. Kanske välja något som är mer allmänt känt. Och som inte anspelar på mörkrets furstes närvaro.
Läsare och fellow föräldrar. Har ni någon låt som bara är er och er avkommas? Som tar er tillbaka till något värt att minnas? Och kanske värt att berättas om? Gör det i så fall gärna.
5 Comments:
*asg*
Mycket roligare om det inte är politiskt korrekt tycker jag.
Jag har en låt förknippad med E (en mycket politiskt korrekt) men jag väljer att ta med ditt upprop till min egen blogg. Endera dan kommer en låtbetraktelse hos mig. Tack för uppslaget!
japp!
"Minha Galera" på
Clandestino-skivan av Manu Chao. Den lyssnade jag på mycket under graviditeten och sen passade den väldigt bra när vi försökte ta det lugnt de första månaderna bland alla skriken.
Den låten ÄR Isas för mig.
Ja, du farsan! Inför Gabbes ankomst la jag ner rätt mycket tid på att fixa en "BB" skiva som jag brände i datorn. Där plockade jag ut låtar som både min fru och jag tycker om. Lite bisarr känsla var det att försöka förutse hur mina/våra känslor skulle vara. Jag menar, det kan man ju inte veta. Men även om det hade gått åt pipan och det inte hade blivit något barn så hade dom här låtarna passat sig. 2 låtar som däremot alltid kommer att förena Gabbes och våra hjärtan är Handens fem fingrar, med Lisa Nilsson och Skymtar för en stund, av Uno Svenningsson men framförd av Sara Isaksson. Två helt underbara låtar som verkligen har hög mysfaktor. I grund och botten är jag ett obotligt metalfreak men för dessa stunder tar jag till mig lite mjukare musik.
Massor av låtar, hela mitt liv har jag haft musik , som förknippas med händelser och underbara möten. Det handlar även om dofter, smaker och upplevelser i det stora hela. Det här är en del av mitt liv som jag tycker berikar mig otroligt...
Cecilia Vennersten, Det vackraste.
Sången sjöng jag ofta när min först födda var bebbe.
Tårarna sprutade av lycka så fort jag börja sjunga den för henne,och hon låg och tittade på mig och undrade nog var jag höll på med *s
*
Sen när twinnsen föddes, tog sångstunden slut... för att återkomma några år senare ;)
Skicka en kommentar
<< Home