De blir färre och färre. Pappadagarna som är kvar. Det som kändes som en härlig evighet i augusti är på väg att ta slut. Om två veckor vid den här tiden är det över. Om man inte räknar sommarlovet då...

Det känns som att vi verkligen måste utnyttja sista tiden. Göra allt det där man tycker så bra om. Äta lunch tillsammans. Gå långpromenader. Leka i sandlådan. Sova nära. Hälsa på föräldragruppskompisarna. Ta skogspromenader. Stöka till på bibblan. Hur ska vi hinna med allt?

En längre utvärdering av min och lille Baloos tid hemma kommer naturligtvis när pappaledigheten verkligen är till ända. Kände bara att jag ville påminna mig om att göra det bästa av de återstående stunderna. Klart är redan att jag har den här bloggen att tacka för mycket. Jag har tvingats tänka efter. Reflektera. Formulera mina funderingar. Och fått respons. Det får i alla fall inte ta slut...