Man är i början lätt utbytt som förälder, och det är ibland lagom kul. Efter några dagars frånvarande, och egen längtan efter den lille, vill man mötas av igenkännande och en glad kram vid hemkomsten. Men, så fungerar det inte riktigt. Hos oss i alla fall.
Svärmor har fått husera fritt i tre dagar, och hon har en ful taktik. Punktmarkering. För att tala i baskettermer kör hon man-man försvar medan jag och mamma Baloo ägnar oss åt zoonförsvar. Det finns en tanke bakom vårt sätt att umgås med lille Baloo. Att han ska lära sig att leka själv. Upptäcka själv. Göra egna misstag och gärna lära sig av dem. Förutom vissa zooner då, där det är bäst att stå pass. Toaletter, städpåsar och strykjärn.
Mamma Baloos mamma har andra intentioner. Hon vill självklart utnyttja tiden till det maximala. Inte spilla en sekund potentialt barnbarnsumgänge. Vara honom in på skinnet. Lista ut minsta lilla önskemål och uppfylla dem. Bli omtyckt. Och det lyckas. Alldeles för bra.
Jag beklagar mig inte. Vår tid kommer, eller har snarare redan kommit. Hon är nämligen på väg hem. Och curlingmormödrar är nog relativt ofarliga. Det är ju lite deras uppgift att fjäska. Bara det i slutändan är föräldrarna som bestämmer.
Svärmor har fått husera fritt i tre dagar, och hon har en ful taktik. Punktmarkering. För att tala i baskettermer kör hon man-man försvar medan jag och mamma Baloo ägnar oss åt zoonförsvar. Det finns en tanke bakom vårt sätt att umgås med lille Baloo. Att han ska lära sig att leka själv. Upptäcka själv. Göra egna misstag och gärna lära sig av dem. Förutom vissa zooner då, där det är bäst att stå pass. Toaletter, städpåsar och strykjärn.
Mamma Baloos mamma har andra intentioner. Hon vill självklart utnyttja tiden till det maximala. Inte spilla en sekund potentialt barnbarnsumgänge. Vara honom in på skinnet. Lista ut minsta lilla önskemål och uppfylla dem. Bli omtyckt. Och det lyckas. Alldeles för bra.
Jag beklagar mig inte. Vår tid kommer, eller har snarare redan kommit. Hon är nämligen på väg hem. Och curlingmormödrar är nog relativt ofarliga. Det är ju lite deras uppgift att fjäska. Bara det i slutändan är föräldrarna som bestämmer.
posted by Farsan_Baloo at 12:01 fm
16 Comments:
Stämmer otroligt bra. Fungerar likadant i vår familj. Vill också passa på att personligen tacka dig Baloo för ditt initiativ till farsor som bloggar. Vilken underbar sajt och idé att länka ihop pappor och deras tankar och funderingar och åsikter.
Jag kommer nog att bli medlem i solidaritets bloggen också så småningom men jag är verkligen ärlig när jag säger att vi har det lite dåligt med pengar. En mammaledig och en halvt sjukskriven. Plus 2 krävande barn. Keep up the good work.
// PO
Det är märkligt hur fort man glömmer. Det är inte så länge sedan jag var i din situation. Jag har dock svårt att relatera till det idag, trots att mina två döttrar precis påbörjat sina första stapplande steg in i skolvärlden. Den ena går på 6-års och den andra i ettan. När jag läser dina inlägg nickar instämmande för mig själv, visst var det så här det var.
PO: Tackar. Känner bara att jag måste komma på något sätt att få sidan att leva upp ytterligare. Har för mycket annat i skallen dock. Som hur folk som skulle kunna tänka sig att solidaritetsblogga ska få tummen ur. Man kan inte tvinga människor, men jag får för mig att många gillar idén men inte riktigt orkar hoppa på tåget. Har man inte pengar ska man heller inga ge. Tycker att det ligger i biståndets natur. Att det kommer från folk som har över!
Magistern: Jag tror inte heller att familjen Baloo är direkt udda, och lite av tanken med det här bloggandet är ju att folk ska känna igen sig. Hoppas att ni hittade ett bra sätt att hantera svärmor, du får gärna skvallra om detta i så fall!
jo, generation två är lite mer curling helt klart, eller så släpper de lite på reglerna som vi hade när vi var små för att de idag har lärt sig ser att vissa gränser kan man töja på utan att hela världen rasar samman.
Hej glada pappor (och andra)!
Visst är småbarnsåren härliga och lärorika. Man lär känna både sig själv och sitt barn. Nu är mina barn 6år, 13år och 17år men det här med curlande mormödrar/farmödrar varar ofta hela livet (min erfarenhet). Det fina i kråksången är dock att barnen snart inser att hos mormor/farmor/etc råder andra regler än hemma hos mamma och pappa. Ganska fiffigt! Tids nog börjar de små liven skaffa egna kompisar och upptäcka att andra familjer lever på andra sätt än vad vi i VÅR familj gör. Konstigare än så är det inte.
Det kan kännas ganska frustrerande ibland med mormor och farmor som vill något helt annat än vad jag och min man har tänkt oss men det mesta löser sig längs resan!
Kul att läsa pappabloggar!
Solidaritetsbloggen tycker jag dock känns lite "krystad" (får jag säga så??) Att skänka pengar eller ha fadderbarn eller på annat sätt hjälpa medmänniskor runt om i världen är ett personligt val. Varför ska mitt namn stå på en blogg för att jag bidrar med pengar? Jag blir alltså inte klok på syftet. Är det att skänka pengar och slippa tänka ut vart?
Oj, nu blev det mycket skrivet....
Hälsningar/Bisse
Åh jag tycker du ska vara riktigt glad att hon curlar och finns och vill vara där! Alla har inte det... Tror på föregående talerska: att det enkom visar att vi alla har lite olika regler.
Bisse: Du får säga, och skriva, vad du vill om solidaritetsbloggandet. Men, faktum är att 2800 kronor hitills tickat in på unicefs konto. Pengar som troligen inte hamnat där utan den där bloggen och som kommer att sättas i användning för en god sak.
Jag hoppas också att alla som bidragit gjort det pga ett personligt val. Jag har i alla fall inte tvingat någon :)
mvh / Baloo
Lylle, lylle er som har en mormor som skämmer bort maximalt.
I vår familj saknas den generationen helt (hm - den FINNS men bryr sig inte ett smack) och även om jag inser att det inte alltid är en dans på rosor att ha dem i närheten är jag RUSKIGT avis.
Själv har jag en liten annorlunda variant av ditt "problem" :-)
Hos oss är det FARFAR som är det största hängivna fanset av våra söner (och givetvis också barnens största idol). Det är en skön syn att se farfar (bonde sedan barnsben) liggar och kräla på lekmattan leka tittut. Den sidan har aldrig kommit fram hos honom innan (enligt farmor).
Skönt att se att tiden och livserfarenheter öppnar upp de allra av hårdaste generationer...
Pumpmarkering?
Alle man vid pumparna! Jag undrade också över det, punkt ska det väl vara..?
Fasen, i framtiden ska jag anlita korrekturlä... eh, hur stavas det?
Tommy: snart är golfåret igång på allvar. Äntligen!
Pumpmarkering är ett otroligt kul ord faktiskt som jag säkert kommer att använda.
Golf? Snart? Har du sett hur mycket snö vi har kvar??
... och för att komma med en mer seriös vinkel så hatade jag i början hur man helt ignorerade vad vi sa och tyckte om hur vårt barn ska behandlas och uppfostras.
Till svärmor sa jag i från ordentligt och det blev lite konstigt en timma men sedan dess har hon (eller är det jag?) besinnats. Nu är lillen 4 och älskar mormor.
Farfar är en hel annan historia, men det är mer mellan oss än mellan honom och grabben.
Hur det än är med erfarenhet och ålder så skall man respektera föräldrarnas åsikter och beslut. Tycker jag fortfarande.
Lustigt, jag har precis motsatta erfarenheter. Nämligen klagande förfäder. Har alltid fått höra att vi uppfostrat våra barn för släpphänt och tillåtande. Har också träffat på åtskilliga mormödrar som klagat över att deras barn inte har någon pli på sina små.
Resultatet? Att mina tonåringar har minimal lust att åka och hälsa på sin mormor. Snälla mormödrar och farmödrar är bara något de läst om i barnböckerna!
Mor- och farföräldrar som skämmer bort sina barnbarn kan barnen inte få för många av! Barn är ganska haj på att förstå skillnaden på att få maximal uppmärksamhet och alldeles för mycket av det dom pekar på från mormor och att det inte betyder att mamma och pappa gör likadant. Mina föräldrar var mycket tydliga gränssättare som mamma och pappa men världens mest bortskämmande mormor och morfar - vilket jag är otroligt glad för!!!
Skicka en kommentar
<< Home