Google

måndag, mars 27, 2006

Det är lustigt så lite det behövs för att rubba en litens cirklar. Och när den lilles cirklar buktas till ger det direkt bekymmer för dennes föräldrar. En timme hit eller dit kan tyckas vara inom felmarginalen. Men, har man under ett halvårs tid jobbat in en dygnsrytm som fungerar bra med övriga aktiviteter ställer det till jävulskap när staten går in och exproprierar en timma på rent Sovjetmanér.

Det ska hinna tuttas innan morsan drar till jobbet. Att traska ända till öppna förskolan för att sova sig igenom sista halvan känns som slöseri med pappas ben. Att äta gymnasiefikets underbara lunch efter att ruschen börjat kring tolvtiden gör hela spektaklet dubbelt ansträngande. Mamma och pappas mystid på kvällen naggas ytterligare i kanten. När ska vi kunna ha atid att ta på varandra egentligen? Allt bara krashar, för en fjuttig liten timmas skull.

Nåväl, det finns väl de som har det värre.

2 Comments:

Anonymous Anonym said...

Det är ju just på Öppna förskolan man som förälder kan få en försmak om hur det kommer att bli för ens barn ute i den stora världen. Det är ju bara att hoppas på att ens barn har lite skinn på näsan och inte blir överkörd för mycket när de försöker vara sociala. Angående den bossiga pappan med tillhörande son, jag tror att det tyvärr är alltför vanligt att vi föräldrar är för mesiga när det gäller att stå upp för våra barn. Det är nog för att man som vuxen inte vill stöta sig med någon annan vuxen, som du trots att kanske stöter på vid nästa besök. Dumt som fan, jag försöker tänka på sånt. Vara en bra förebild och sådär.

12:48 fm  
Blogger dixi said...

tycker det är ett bergepp som används ganska felakigt,
"det finns de som har det värre"
Jante lagen?

Varje situation är unik för den det berör, och går inte att jämföras med någon annans upplevelse.
Det kan vara jobbigt nog för den det berör,även om andra har det värre.

12:06 fm  

Skicka en kommentar

<< Home