Man bör vara försiktig med att döma folk efter utseendet, men har nämligen oftast fel. Gårdagens biblioteksbesök är ett lysande exempel. Glada i hågen rusade vi mot barnavdelningen men till vår fasa var de mjuka, goa, sofforna upptagna. Inte av någon snäll barnfamilj, utan hör och häpna, av ett GÄNG PUNKARE i gymnasieåldern. Vad hade de där att göra? Var 3,5 orna slut på konsum?
Nåväl, jag ställde undan vagnen i ett hörn och försökte göra oss så osynliga som möjligt. Smart plan! Att gömma sig är i det närmaste omöjligt med en liten Baloo full av spring i benen. Det blev till att försöka minimera skadan genom att försiktigt kryssa mellan bokhyllorna utan att reta upp dessa samhällets fiender nummer ett.
Jag hoppade till av rädsla när min lille son, utan minsta tvekan, roffade åt sig en bok och styrde kosan rätt in i fiendeland. Han stegade fram till en av grabbarna som verkade fullt upptagen med att se förbannad ut. "Moderat likvidation" stod att läsa på han slitna, svarta, läderrock och jag fruktade för en sekund för min pojks, och mitt eget, liv. Inte för att jag åsiktsmässigt hamnar i närheten av de tonåringen vill likvidera, men något sa mig att han kanske inte ämnade genomföra någon grunldigare värderingskoll innan det skulle till att likvideras.
Döm om min förvåning när unge herr punkare ömt lyfte upp lille Baloo i famnen och sakta bläddrade i boken tillsammans med honom. Hela gänget sken upp och började gulla. Lillen var i himmelriket, så kul kläder har sällan pappa. Nitar är skoj att pilla på. Jag skämdes lite till en början, vilket var mer än befogat. Det här var ju inte vad jag förväntade mig av grabbarna.
Något annat man bör vara försiktig med är att utgå från att folk gör sitt jobb. Förut har det ju handlat om glömska inom sjuk och tandvård, den här gången var det kommunens förskolesamordnare som lyckats glömma bort oss. När jag i förmiddags ringde för att kolla om vår anmälan kommit in fick jag det föga förtroendeingivande svaret "Oj, här ligger en hel bunt med ansökningar som vi inte hunnit föra över till datorn. Kanske finns han med där?"
Men herregud. Vi skickade in anmälan för en och en halv månad sedan. Tur att man är ute i tid!
För att väva ihop de här två företeelserna som man bör vara försiktig med hoppas jag att lillens blivande förskolärare blir ett tvärsnitt av samhället. Inte bara välartade kvinnor. Barn dömer inte folk efter utseende utan efter hur de uppträder. De struntar i personers kläder eller hår/hudfärg. Det är vi vuxna som lär dem att vissa är bättre på saker än andra. Att äldre kvinnor är bättre på att ta hand om barn. Att starka män med skägg är bra på att meka med bilar. Att män som jobbar på dagis är pedofiler. Att kvinnor som spelar fotboll är lesbiska. Att pojkar inte kan ha rosa på sig. Att tjejer inte ska svära, men att det går bra för pojkar. Att invandrare odlar potatis i parketten. O.s.v. i all evighet.
Fördomar skapas av vuxna, inte av barn. Så, nästa gång vi träffar ett gäng punkare på biblan ställer jag barnvagnen mitt ibland dem och låter dem bevisa mina fördomar fel, istället för att på förhand besluta mig för att det är farligt folk!
Nåväl, jag ställde undan vagnen i ett hörn och försökte göra oss så osynliga som möjligt. Smart plan! Att gömma sig är i det närmaste omöjligt med en liten Baloo full av spring i benen. Det blev till att försöka minimera skadan genom att försiktigt kryssa mellan bokhyllorna utan att reta upp dessa samhällets fiender nummer ett.
Jag hoppade till av rädsla när min lille son, utan minsta tvekan, roffade åt sig en bok och styrde kosan rätt in i fiendeland. Han stegade fram till en av grabbarna som verkade fullt upptagen med att se förbannad ut. "Moderat likvidation" stod att läsa på han slitna, svarta, läderrock och jag fruktade för en sekund för min pojks, och mitt eget, liv. Inte för att jag åsiktsmässigt hamnar i närheten av de tonåringen vill likvidera, men något sa mig att han kanske inte ämnade genomföra någon grunldigare värderingskoll innan det skulle till att likvideras.
Döm om min förvåning när unge herr punkare ömt lyfte upp lille Baloo i famnen och sakta bläddrade i boken tillsammans med honom. Hela gänget sken upp och började gulla. Lillen var i himmelriket, så kul kläder har sällan pappa. Nitar är skoj att pilla på. Jag skämdes lite till en början, vilket var mer än befogat. Det här var ju inte vad jag förväntade mig av grabbarna.
Något annat man bör vara försiktig med är att utgå från att folk gör sitt jobb. Förut har det ju handlat om glömska inom sjuk och tandvård, den här gången var det kommunens förskolesamordnare som lyckats glömma bort oss. När jag i förmiddags ringde för att kolla om vår anmälan kommit in fick jag det föga förtroendeingivande svaret "Oj, här ligger en hel bunt med ansökningar som vi inte hunnit föra över till datorn. Kanske finns han med där?"
Men herregud. Vi skickade in anmälan för en och en halv månad sedan. Tur att man är ute i tid!
För att väva ihop de här två företeelserna som man bör vara försiktig med hoppas jag att lillens blivande förskolärare blir ett tvärsnitt av samhället. Inte bara välartade kvinnor. Barn dömer inte folk efter utseende utan efter hur de uppträder. De struntar i personers kläder eller hår/hudfärg. Det är vi vuxna som lär dem att vissa är bättre på saker än andra. Att äldre kvinnor är bättre på att ta hand om barn. Att starka män med skägg är bra på att meka med bilar. Att män som jobbar på dagis är pedofiler. Att kvinnor som spelar fotboll är lesbiska. Att pojkar inte kan ha rosa på sig. Att tjejer inte ska svära, men att det går bra för pojkar. Att invandrare odlar potatis i parketten. O.s.v. i all evighet.
Fördomar skapas av vuxna, inte av barn. Så, nästa gång vi träffar ett gäng punkare på biblan ställer jag barnvagnen mitt ibland dem och låter dem bevisa mina fördomar fel, istället för att på förhand besluta mig för att det är farligt folk!
12 Comments:
Dottern på 5,5 går på simskola med den ömma modern på en bänk bredvid bassängen - hela tiden på vippen att kasta mig i det blöta för att rädde henne undan drunkningsdöden eller pilska 14-åringar. Instinkten att inte bli blöt i onödan har hittills hindrat mig och samtidigt låtit dottern stifta mången trevlig bekantskap med finniga tonåringspojkar. Hon kryper helt sonika upp i deras famnar, där de sitter i den varma barnbassängen, aningen förvirrade utan sina kepsar. Vissa dryper av, generade långt ner på fjunigt bröst, andra tar sig an henne med inlevelse. Helt bekväm med att hon, endast iförd baddräkt, kryper upp i tonårings famn, endast iklädd tunn badbyxa, är jag inte men jag vakar och vaktar på tillräckligt långt avstånd för att hon ska känna sig fri men han ska känna sig synnerligen bevakad.
Det är trevligt (och samtidigt genant) när man blir positivt överaskad! (Genant eftersom man inser att den största fördomen man har är man inte har några fördomar...)
Hej!
Detta hör inte riktigt hemma här, men jag blev så nyfiken på din kommentar hos sentenser. Kan du inte utveckla lite och berätta mer!
Visst är det skönt när man får backa på sina förutfattade meningar. Jag bloggade ngt om det i somras, när jag delade balkong med en dubbelmördare...*S*
Ja, fördommarna är lätta att lära ut.
Roligt skrivet och bra poäng.
Att försöka hålla sig fördomsfri genom livet är ett ganska hårt jobb. Det är nog bra att få en bra start då.
Så gulligt!
Härom dagen var jag nere på ICA med systerson i barnvagn och för att komma till kassan måste man passera godishyllorna. Där var KNÖKTJOCKT med vad jag antog var skolkande ungar som rusade fram och tillbaka med chokladkakor och räknade pengar på det mest stökiga sätt.
Då sätter en av kidsen igång och hojtar "ursäkta mej men det finns faktiskt en barnvagn här, kan ni flytta lite på er och visa svenska folket lite respekt!"
Och även om hon uttryckte sig nästan ironiskt så flyttade alla omedelbart på sig så vi kom fram.
Jag skulle ha tackat "å hela svenska folkets vägnar", men jag blev så förbannat full i fniss!
Det är alltid skönt att bli positivt överraskad.
Det är lite roligt det där. Generellt sätt så är människor som spelar satanisk dödsmetall de trevligaste och ödmjukaste människor jag någonsin träffat :)
Väldigt sant är att de är vi vuxna som lär barnen att ha fördomar. Mina barn är oxå såna att de umgås med punkare och satanister...ty de är mina vänner (jag ser inte riktigt lika punk ut längre, har lagt det åt sidan sen man blev pappa). Men det är såå skönt med folk utan förutfattade meningar, barn asså. Dessutom är moderat likvidation ett himla bra band inom kängpunk-genren. Mina barn lyssnar tom på detta band.
Agree on almost every acount, förutom att jag inte tänker bära rosa!! ;)
Mina söner är ganska van vid att pappa
Intressant Baloo.
Som alltid!
.....Mina söner blir nog vana vid att pappa klär sig i lite svarta kläder och lyssnar på en del heavy metal!
Vår barnvakt är len som sammet på insidan men utstyrd i vassa nitar som sticker ut, illrosa balett-tyllkjol och kajal som täcker området mellan öga och kind. LillStumpan dyrkar henne och i min värld har en dörr öppnats.
Fördomarna ligger nog betydligt djupare än vi vill tro. Ibland kanske också det kommer in någon liten nedärvd rädsla för det man inte begriper och hjälper till att bygga upp fördomarna.
Jag har numera fått en lite bättre förståelse för de åldringar som skrämt betraktade de tonårsgäng jag tillhörde. Då var det inte så lätt att förstå deras oro, vi hade ju ingen som helst avsikt att gå till anfall. Nu kan man känna igen sig lite i deras beteende trots att det aldrig hänt att jag blivit överfallen eller ens hotad.
Skicka en kommentar
<< Home