Utmaningar duggar tätt här i bloggvärlden, dock inte hos mig. Så, när jag nu äntligen blivit beordrad att författa något tänker jag självklart ta mitt tilldelade uppdrag på allvar. Ämnet var semi-valfritt och lotten föll på "Finns det någon musikstil idag som du anser dominerar och om den på något sätt anses påverka den generationen som är ung idag, likt de stora banden på 70-80-talen anses påverkat den generationen som växte upp då."

Jag har en vag aning om var jag vill hamna med mina funderingar. Men, den känslan brukar kunna förändras under skrivandets gång. Det känns helt klart som att jag kommer hamna utanför bloggens ämnessfär, men ibland måste man tillåta sig att vara lite wild and crazy. Nåväl, nu kör vi!

Låt oss inledningsvis reflektera kort över mitt ständiga vurmande för hur det var förr. Att allt var så mycket bättre. Detta gäller naturligtvis även kulturen, och då särskilt musiken. Det är inte endast av snålhet min senast inhandlade nytillverkade skiva var något med Iron Maiden. Självklart var inte heller den en vidare lyckad investering. Även Maiden var bättre förr.

Huruvida det görs bättre musik nu, än på 70 och 80 talet var dock inte frågan. Det skulle ju handla om huruvida någon speciell stil dominerar och om den i så fall påverkar den yngre, mer öppet sinnade, generationen.

Jo, självklart gör den det. Frågan är dock i vilket led påverkan är störst? Min lekmannabedömning är att musikindustrin nu, i större utsträckning än förr, försöker läsa av vad ungdomar vill höra. Påverkas av dessa önskningar för att sedan leverera en produkt med målet att få ut så mycket cash som det bara går. Istället för att artisterna producerar den musik de själva gillar, produceras den musik som tros säljas bäst. Musik har blivit en vara i kapitalismens tjänst, inte ett medie för individen att uttrycka sina känslor och åsikter.

Proffessionella låtskrivare och producenter fanns naturligtvis även för 25 år sedan, men det var snarare undantag än regel. Nu för tiden är det dock naturligt att artisten beställer en redan färdigskriven låt. Slipade ljudtekniker gör rösten sammetslen. Videoredigeraren snyggar till det visuella och resultatet blir en fotomodellframförd trallramsa. Det handlar inte om att nå ut med något budskap, utan om att tjäna pengar. Stora pengar.

Dagens ledande musikstil är inte pop, rock, synth eller någon annan klassisk stil. Den är att sälja.

Jag tror inte att musikindustrin medvetet vill förändra ungdomars syn på sitt utseende. Sin kropp. Sitt sätt att behandla det andra könet. Jag tror dock att det blir effekten av detta ständiga exponernade av kropp, sexualitet och kvinnoförtryck som mycket av musikindustrin handlar om. Brittney Spears, Shakira, Jessica Simpsson, Pink, Christina Aguilera, Girls Aloud och tjejerna i Destinys Child är säkert fyllda av självförtroende. De vill också lika säkert sprida denna positiva känsla till sina tjejfans, men, jag tror inte att budskapet helt når fram. Kanske beror det lite på att tjejerna är konstans avklädda och omger sig av betydligt mer påklädda grabbar.

Min kritik bottnar inte i något slags frikyrkligt moraliserande. Det handlar om att kvinnor och män, flickor och pojkar, måste ha samma spelregler. Samma möjligheter att lyckas oavsett utseende. Tänk efter själva. Hur många kvinnliga artister som gjort karriär de senaste 10 åren saknar modellutseende?

Samma intressen som styr musikbranchen är naturligtvis ledande inom andra kulturella inriktningar. Filmindustrin spyr ut jätteproduktioner med uppföljarkoncept. Höjer biopriserna och gör skådespelarna till miljonärer. Oberoende filmskapare har mycket små möjligheter att nå ut till en större publik. Fildelare hotas med löjligt höga straff. I varje svensk högstadieklass sitter numera minst ett tiotal grova brottslingar. Allt för att skydda varje potentiell peng.

Svenska idrottsmän får en oslagbar möjlighet att leva på sin idrott, tack vare att samhället sponsrar deras verksamhet i ungdomsåren. Många tackar skattebetalarna med att dra till Monaco så fort karriären sätter fart och pengarna börjar rulla in. Summorna är så stora inom många sporter att det inte längre handlar om att ha roligt. Det gäller istället att göra så stora pengar som möjligt under den aktiva karriären. Pengar som måste tas någonstans ifrån. En familj med två barn, som vill gå tillsammans på en grundseriematch i Löfbergs Lila Arena och se Färjestad, får räkna med att hosta upp en knapp tusenlapp. Jag är uppfödd på hockey och bandybesök men vet inte om jag själv kommer att ha råd att ta med mina barn på idrott.

Hur den här utvecklingen ska kunna stoppas vet jag inte. Det är ju så med marknadsekonomi. Det är ett bra sätt att skapa välstånd, men den är i princip omöjlig att kontrollera. Jag har dock ett härligt förslag som är omöjligt att sätta i verket.

Ge proffessionella kultur och idrottsutövare en medborgarlön. Låt dem leva på sin hobby, men ge dem rimligt betalt. Är du duktig på fotboll, och tycker att sporten är det roligaste som finns eller sjunger du så bra att folk kan tänkas lyssna på dig? Underbart, du får möjlighet att sparka boll eller ta ton för en undersköterskelön. Klarar du av att jobba samtidigt kanske du till och med kan lägga undan en slant.

Slutligen, för att återkoppla till frågan. Vi påverkas av kulturen, men inte på samma sätt som tidigare. Och det är helt andra krafter som ligger bakom. Artisten har gått från att vara undersökande jornalist till reporter på metro. Istället för att föra fram sitt eget budskap, med sin egen tolkning, har artisten blivit ett verktyg för någon annan. Om du är kvinna spelar vem du är mindre roll, så länge du är hyfsad på att sjunga och snygg nog att kunna stöpas i skivbolagens form. Är du man har du något större möjligheter att vara originell.

Eftersom artistens förmågor spelar mindre roll går det utmärkt att hitta honom eller henne genom förnedringsshower som Fame Factory eller Idol. Gratisreklamen gör att det snarare är att föredra.

Något säger mig att Rolling Stones, Ebba Grön, Bob Dyland, Pink Floyd, Janis Joplin, Bruce Springsteen, Frank Zappa, Led Zeppelin eller Bob Marley inte hade trivts vidare bra i rådande musikklimat!