I min ungdom, som i takt med det eskalerande grånande håret känns allt mer avlägsen, var jag av den allmänt vedertagna åsikten att det inte behövdes någon kvinnodag. Och om det promt skulle vigas en hel dag åt kvinnorna torde vi män vara värda samma hedrande. Som mycket annat är det en uppfattning jag senare i livet tvingats revidera.

Om redan grånande trettioåriga män, med akademisk utbildning och begynnade kärlekshandtag tjänat i runda slängar 25 procent mindre än andra grupper i samhället hade jag varit värd en helt egen dag. Eller om vi haft svårare än andra att skaffa jobb. Blivit notoriskt våldtagna i krig. Vägrats utbildning i vissa delar av världen. Könsstympats. Sålts till gråhåriga, trettioåriga kvinnor och utnyttjats som sexslavar. Tvingats göra större delen av hushållsarbetet eller rent av aldrig fått uppleva hårfärgsskiftet eftersom vi var oönskade av våra föräldrar p.g.a. vårt kön.

Exempel på dagar som bör ligga högre upp på allas lista över ifrågasättbara temadagar är, utan inbördes ordning...


Världsmeteorololidagen (23 mars)
Världsskrattdagen (4 maj)
Vänsterhäntas dag (13 augusti)
Kanelbullens dag (4 oktober)
Internationella nalledagen (27 oktober)
Världstoalettdagen (19 november)