Jag har ju tidigare antytt att jag tycker att det är lite svårt att förstå min sons intellektuella potential, om han nu har någon. Barn är i allmänhet är ju rätt kassa på att visa att de greppar något annat än när det ska tuttas eller sovas. Därför känns dagens bokläsningskommunikation som ett stort genombrott.

Jag och lille Baloo satt och förkovrade oss i Majas liv. Sida efter sida med roliga aktiviteter, och när vi kom till Majas bad hände det. Han tittar på badkaret. Tittar på mig. Pekar på badkaret och sätter sedan av mot badrummet. Utanför badrumsdörren stannar han och väntar in sin sega pappa. Väl på plats går han fram och pekar ner i badkaret. Han har berättat för mig att han vill bada.

Det kanske verkar som en trivial händelse men för mig känns det av någon konstig anledning väldigt betydelsefullt. Detta ver egentligen första gången min son verkligen kommunicerade med mig. Visst, det där är inte riktigt sant. Han kommer ju med boken när han vill läsa och bollen när han vill sparka. Men det här var liksom viljeyttrande på en högre nivå. Om än bara en snart fjortonmånaders...