Jag fick aldrig någon magsjuka (peppar peppar) själv, men dock kraftigt magont. En smärta som när slutsignalen gick helt släppte. Efter att ha pinats framför radio västs sändningar från Boltic - Gripen, med hjärtat parkerat i halsgropen, kan jag nu andas ut och i stilla frid läppja på en kopp Löfbergs rättvisemärkta. En rutten säsong är över. Den kunde dock ha fått ett domedagsslut i ikväll. Nu tar vi nya tag nästa år. Mamma Baloo får säga vad hon vill, jag ska in i tusenklubben igen!

Farsor som bloggar, som jag lovat hederligt och stolt att sluta promota, växer nu med lite lägre hastighet än de första hektiska dagarna. Det verkar dock vara ett uppskattat initiativ. Kul att få tjôta lite med andra farsor runt om i landet.

Har svärmor på besök, och det är ibland allt annat än lätt. Hon är världens snällaste människa, men ni pappor vet att relationen till svärmor inte alltid är den lättaste att hantera. Nu ska hon, jag och klena Baloo hänga tillsammans i tre dagar, med den lilles mamma i norsk skidanläggning. Ska bli intressant att se vem som går vem på nerverna.

Hoppas på mindre intetsägande tillskott i farsan Baloos inläggsbank fram emot natten. Tänker fortsätta min totalbojkott av schlemfestivalen och istället rikta all koncentration på att inte rätta arbeten om fattigdom eller skriva omdömen.

Fan, den här bloggen blir inte bättre för varje dag som går. Lovar att försöka skärpa mig. Just nu är jag bara trött på kräks!