Spinner vidare på förra inlägget, nu med konkret förslag på hur man kan stilla sitt dåliga samvete.

Vi lärare är nog världsbäst på att klaga. Vi får för lite resurser till för många elever. För mycket styrning från rektorer och ministrar och för lite tid till reflektion och fortbildning. Otidsenliga lokaler, bråkiga ungar, jobbiga föräldrar, meningslösa betygskriterier.... Inte mycket anses rätt i den svenska skolan.

Det finns dock de som har det bra jävla mycket värre, exempelvis de fattigaste barnen i Afrika. Det är dock något som Unicef försöker göra något åt, tillsammans med Nelson Mandela. Solidaritetsbloggen vill försöka dra sitt strå till stacken, eller i det här fallet tegelstenar till skolbyggen.

Klicka in på http://delameddig.blogspot.com för att läsa mer om hur DU kan göra skillnad!