Oavsett övrig politisk åskådning torde alla läger vara överens om att den 11 september 2001 var en fruktansvärd dag i mänsklighetens historia. Att tiga still och inget göra när oskyldiga drabbas av död och förintelse duger inte. Här gäller det att slå till hårt mot roten till det onda. Så att det inte tillåts hända igen.

Men det gjorde det... Faktiskt redan så snart som den 12:e september. Och sedan igen den 13:e. Och 14:e. Och 15:e. Det är omöjligt att förstå men det händer faktiskt till och med än idag. Och troligen imorgon. Och imorgon!

Jag syftar naturligtvis på de ca 17000 OSKYLDIGA barn som enligt FN dör varje dag i fattigdom och svält. Barn som är lika oskyldiga som mitt... och som ditt. Barn som inget annat galet gjort än att välja fel föräldrar. Föräldrar som visserligen inte har några arbetsgivaravgifter att ondgöra sig över. Eller fastighetsskatter. Och som skulle vara överlyckliga om de ägde en bil att betala trängselskatt för. Men som på kvällningen måste leva med oron att deras barn kanske aldrig vaknar mer.

Idag sörjer många de mördade i World Trade centre och andra de mördade i Pinochets amerikafinansierade militärkupp i Chile 1973. Många svenskar sörjer Anna Lindh som mördades den 11 september 2003. Allt detta är naturligtvis värt en extra eftertanke och respekt, men står sig inte såväl amerikanska affärsmän, chilenska kommunister och svenska utrikesministrar sig slätt mot svälten och fattigdomens offer?