Hej kära läsare. Det är dags för det månatliga budskapet från Solidaritetsbloggen. Jag kan förstå om det känns tjatigt men kan helt enkelt inte motstå frestelsen att använda Baloos blog som anslagstavla mot omvärlden. Det är ju trots allt några stackare som fortfarande orkar läsa.
Denna runda samlar vi in pengar till Stockholms Statsmissions arbete för stadens hemlösa. Hemlöshet är något som kan drabba oss alla. Det är dags att sluta vända bort blicken från människor som drabbats av hemlöshet. Och istället göra som statsmissionen.. bry sig!
http://delameddig.blogspot.com är adressen för den som vill hänga på. Sidan har inget ekonomiskt vinstintresse. Inga reklamintäkter till ägaren och inga konstiga kostnader. Vi betalar tillsammans in en varsin slant (minst 100 kronor) direkt till Statsmissionen och får för det en käck länk på sidan, till våran blogg.
Allt som behövs är internetbanken eller ett kontokort!
Denna runda samlar vi in pengar till Stockholms Statsmissions arbete för stadens hemlösa. Hemlöshet är något som kan drabba oss alla. Det är dags att sluta vända bort blicken från människor som drabbats av hemlöshet. Och istället göra som statsmissionen.. bry sig!
http://delameddig.blogspot.com är adressen för den som vill hänga på. Sidan har inget ekonomiskt vinstintresse. Inga reklamintäkter till ägaren och inga konstiga kostnader. Vi betalar tillsammans in en varsin slant (minst 100 kronor) direkt till Statsmissionen och får för det en käck länk på sidan, till våran blogg.
Allt som behövs är internetbanken eller ett kontokort!
posted by Farsan_Baloo at 12:37 em
1 Comments:
När det blev alltför uppenbart att socialtjänsten inte lyckades med att ta hand om våra mest utsatta människor, lämnades utrymme för andra aktörer. Frivilligorganisationerna rekryterade ”goda medborgare”. Det var de som kände saker. Då till skillnad från de samhällsbyggare som inte hade tid med sånt. ”Plikten” var en viktig del av den medborgerliga moralen. Vi har olika plikter. Vissa gör nytta. En del av dessa gör det genom att ta hand om sådant som är onyttigt. En viss sorts människor betraktas också som onyttiga. Dessa kan nyttiga människor ta hand om för att känna sig nyttiga.
Det är ju perfekt! Då har vi nästan löst hela den krångliga ekvationen med ”idén om ett samhälle som tar hand om alla”! Arbetstillfällen skapas och det är väldigt bra för ett samhälle! Då får folk något att göra! Det är ju jättebra! Detta får absolut inte rubbas! Tänk om nu socialtjänsten istället hade lyckats med det vi ibland inbillar oss att socialtjänsten är till för. Då skulle ju allt detta vara förstört. Ekorrhjulet hade fallit sönder i småbitar. Detta verkar tack och lov inte vara någon risk. Vilka människor skulle ha tid att uppmärksamma en sådan onyttig sak.? En ny frivilligorganisation kanske?
De frivilligorganisationer som en gång klev in i det tomrum som uppstod där socialtjänsten inte räckte till, har istället för att påvisa missförhållandet hamnat i ett symbiosförhållande till både de fattiga och till socialtjänsten. De har inte heller lyckats med att hjälpa människor. Det vill säga ut ur sin fattigdom, ut ur sin hemlöshet, ut ur sitt missbruk. Däremot har de som organisationer vuxit och vuxit och vuxit.
De fattiga och hemlösa har blivit fler och fler och fler. Bostadspriserna ökar, utsikterna om ett drägligt liv glider allt längre bort från dem som en gång blivit stämplade. Själv fick jag stämpeln ”Vanartigt barn” vid sex års ålder. På sätt och vis är jag tacksam för att det inte blev ”artigt barn”.
Skicka en kommentar
<< Home