Jag får det helt enkelt inte att gå ihop längre. Bloggandet får hamna på undantag. Bättre det än att någon annan blir utan uppmärksamhet. Nya läsare får gärna ta en titt i min inläggshistoria. En gång i tiden var jag nämligen en kreativ och relativt intressant.
De senaste veckorna har varit i det närmaste kaotiska. Udda för en som annars har det ganska avslappnat. Jag har dock fått en ny älsklingssysselsättning. Att hämta på dagis. Det är så gôtt att ha något att se fram emot under arbetsdagen. Något att längta efter när ungarna tjatar som mest hål i huvudet på en. Någon som man vet blir glad av att träffas igen.
De senaste veckorna har varit i det närmaste kaotiska. Udda för en som annars har det ganska avslappnat. Jag har dock fått en ny älsklingssysselsättning. Att hämta på dagis. Det är så gôtt att ha något att se fram emot under arbetsdagen. Något att längta efter när ungarna tjatar som mest hål i huvudet på en. Någon som man vet blir glad av att träffas igen.
4 Comments:
Synd för oss, bra för er! Och visst måste väl hämtningen vara något att se fram emot - jag kan bara jämföra med de arbetsdagar jag haft utanför hemmet (har ju kontoret hemma); att komma hem igen och få det där gigantiska välkomnande leendet.
Fast jag anar och hoppas att du inte kommer att kunna avhålla dig helt från bloggandet.
Jag sätter också en slant på att du kommer tillbaka ;)
Ha det gott så länge.
Men.
Varför har alla de med bra, spännande och intressanta bloggar liv utanför nätet??
Fan.
Vad ska jag läsa nu då?
Prioritera rätt är bra. Men svårt.
Så lycka till! =)
Skicka en kommentar
<< Home