Google

fredag, november 17, 2006

Som den mest hängivne optimistkonsult har jag hittills utan någon som helst rim och reson skanderat ut hur härligt det är med barn. Hur föräldrarskapet förändrat mig på alla de mest sannlösa sätt och hur ofantligt kul allt är. Tjipp, tjo och klackarna i taket. Det här inlägget har alla förutsättningar att ge en helt annan bild av hur det står till. För närvarande en betydligt mer korrekt sådan.

Jag har ingen aning om hur andra föräldrar hanterat situationen vi befinner oss i nu. Om min familj är extra känslig eller om det kanske ska ligga till på det här sättet. Att det ska blir en fullständig chock när nummer tvås jäsningsprocess börjar göra sig påmind.

Första gången vill jag minnas att frugan kämpade sig igenom de första månaderna med ett (visserligen stundom något ansträngt) leende på läpparna. Glädjen inför det som komma skulle var mäktigare än de kväljande illamåendekänslorna och tröttheten. Den här gången ser verkligheten något annorlunda ut. Hon är minst sagt nere för räkning.

För mig är kanske förändringen inte lika fysiskt uppenbar. Hastigt och ju egentligen lustigt har dock min roll förändrats från ganska utvilad och kul farsa till klassisk dubbeljobbande morsa. Trött när vi åker till jobbet, tröttare vid hämtningen på dagis, tröttast framför diskhon och apatisk när den lille somnat.

Samtidigt har jag ju egentligen föga att beklaga mig för. Inget kryp suger näring ur mitt inre. Jag lever inte i en ständig bakfylla. Mina bröst växer kanske men blir snarare slappare och mer kycklingbröstliknande än spända och ömma.

Men innerst inne är jag självklart oerhört glad och tacksam för att mina små är starka och simmar snabbt. Och för att de får jobba i en för dem gynnsam miljö. Jag längtar dock livet ur mig efter den dag hon eller han tittar fram.

16 Comments:

Blogger Ina said...

Stort, stort grattis till de i mål komna simmarna - eller simmaren är nog mer troligt. Och all, all medkänsla till frugan. Jag avundas henne inte illamåendet - jag gjorde undan det ordentligt den gång det begav sig (daglig vomering i sju månader...) - och önskar henne styrka att åtminstone lite kunna njuta av miraklet!

11:48 fm  
Anonymous Anonym said...

Grattis till er. Känner igen mig ... första grav. var sol och lycka ... andra grav. var tung och svår men som bekant finns en ände på det där ... när en ängel tittar ut och man inser att det var värt allt :)

1:04 fm  
Blogger Ulrika said...

Stort grattis till den väntade tillökningen!!

Visst är det stor skillnad på första o andra graviditeten och hela situationen kring dem. Men gemensamt för dem båda är att det är ett tillstånd som man faktiskt bara befinner sig i under en högst begränsad del av sitt liv (även om det inte känns så just när man är där) och som oftast resulterar i en ny liten familjemedlem att glädjas åt. :-)

6:41 fm  
Anonymous Anonym said...

Grattis!
Han eller hon har tur som kommer till er. :-)
Inte för att jag har en aning men jag tycker mig tro att ni är en bra familj att hamna i som ett litet kryp. :-)

11:09 fm  
Blogger Magnus Levin said...

Man får gratulera till den blivande tillökningen, själv så har Fam Levin fått tillökning för fyra månader sedan, en fantastisk period har det varit

10:37 em  
Blogger Amira said...

Jo en massa grattis även härifrån kanten av dammen.
Jag kör alternativracet ännu ett tag till, men jag har fattat att det att få barn inte betyder slut på bekymren när graviditetstextet visar två små rosa (eller blå) streck!

11:41 em  
Anonymous Anonym said...

Ett jätte-GRATTIS önskas Er!
Självklart blir det en annan tillvaro. Lille Adam är nu 8 månader och allt är min sann inte guld och gröna skogar. Mindre sömn med allt vad det innebär. Men man får ännu en utmaning och man får vara med om en fantastisk resa en gång till.

Lycka och glädje i dess renaste form!

// P

3:15 fm  
Anonymous Anonym said...

Grattis igen. Det är jobbigt även om man har all den anledning att vara lycklig. Själv tycker jag dock att det bara blir bättre ju längre tiden går och ju äldre de blir. Det bör tilläggas att det var fantastiskt även från första början, men jobbigt.

4:18 fm  
Blogger dixi said...

men här händer det grejer*ler*
grattulationer till familjen baloo!

1:52 em  
Blogger Farsan_Baloo said...

Tackar och bockar för gratulationerna. Nu är det bara att hålla tummarna

11:05 fm  
Anonymous Anonym said...

Stort GRATTIS här också! Men jag blir lite bekymrad av vad du skriver. Vi jobbar nämligen hyggligt frenetiskt på att få en tvåa, men nu när jag läser din beskrivning... Well, men som sagt, är det nåt som man säkert VET är övergående är det ju graviditeten. De ordnar la sig. Ha det gott och lycka till!

2:32 em  
Anonymous Anonym said...

Kul,grattis!
En mini baloo:-) Vi är nog många som längatr efter att få veta vem som fru Baloo döljer..
Lycka till och kramar till hela familjen!

10:23 fm  
Blogger crrly said...

Grattis!!!! :) Jag vet _precis_ hur mamma Baloo känner sig, tror jag... ... :-/

1:38 fm  
Blogger crrly said...

Ja, och min man vet hur du känner dig. Dubbelarbetande är bara förnamnet...

1:38 fm  
Blogger crrly said...

.. Bloggpaus...?

Orkar du dra igång en ny insamling före jul? Har lagt ett par förslag i Solidaritetsbloggen.

1:08 fm  
Blogger Miss Piggy said...

Grattis!!
*s*

10:04 fm  

Skicka en kommentar

<< Home